Förkyld

Sitter här med rinnande näsa, sprängande huvudvärk och ont i halsen. Sitter och tänker på hur konstigt att det egentligen är mer accepterad att vara fysiskt sjuk än psykiskt. Det är dessutom mer tabu över att tala om psykisk ohälsa. Tänker ofta det på praktiken om hur man kan bli utdömd av samhället. Att höra personer som jobbar med psykisk ohälsa säga att de kommer nog inte klara sig bra i livet känns lite konstigt. Jag är då så frestad att berätta om min bakgrund, vad jag har varit med om. Man klarar sig bra bara man ger sig fan på att man ska göra det. Jag och flera här ute i världen är levande exempel på att det går. Det är faktiskt möjligt att resa sig upp och fortsätta med livet. Visst alla faller tillbaka, även jag. Jag gör det ofta och känner många gånger för att bara ge upp. Sluta leva. Sluta försöka men varje gång överträffar jag mig själv med att resa mig ännu en gång. Jag har mått dåligt så länge jag kan minnas. Vissa perioder värre än andra. Jag har börjat acceptera att jag kommer ha mina perioder men förhoppningsvis färre och kortare än vad de är nu. // Emma Jag kommer lyckas med min dröm om att bli Socionom. Bara ett år kvar! Kan jag kan Du!

Känslan

Jag hatar denna känslan om att jag inte vill leva. Vet inte var känslan kom från utan den bara kom! Var kom del ifrån? Varför slipper jag inte den? Jag vill inte, orkar inte. Snälla låt mig slippa...

// Emma

Vad hade jag gjort utan mina älskade?

Min possition i livet just nu...

Allt känns verkligen upp och ner som vanlig när jag bloggar. Jag vet inte riktigt vad det är men är iaf ständigt trött och hängig. Är en hel del som händer i mitt liv just nu. Först och främst att jag ständigt har fullt upp. Jobbar, praktiken, scouterna, Alex och Marlene tar upp alla mina 48h på dygnet. Känns som jag har 48h ibland. Praktiken har jag varje vardag och ibland även helger. Inte så lätt att försöka hinna med allt annat då också. Kerstin och Mattias blir lidande ibland. Känns inte jätte bra. Jag är piggare och mår bättre än vad nog har gjort på flera år men samtidigt känner jag hur jag sakta håller på att tappa greppet igen. Ner på botten vill jag verkligen inte igen men känns som jag inte har något annat val. Det är meningen att jag ska trilla dit igen. Jag är så trött på skiten nu så jag vet inte. Vet att jag har sån jävla ångest ibland så att det förstör en hel dag för mig. Ändå kan jag inte få något mot min ångest, har verkligen försökt på alla sätt och vis att försöka göra så att de förstår. Men de förstår inte hur mycket det påverkar mig. Och ångesten känns extra nu när jag har praktik för får jag det på kvällen så kan det göra att jag är helt död dagen efter och är inte bra att vara helt död när man ska sitta i jobbiga samtal dagen efter. Visst praktiken i övrigt går bra men just nu känner jag att jag inte är redo. Inte än. Dessutom har jag fått reda på att en av mina "handledare" är en av Mattias bästa vänner. Det känns verkligen inte bra! Det känns inte bra alls att mitt kommande yrkesliv är så tätt in på mitt privatliv. Tänk så har Mattias berättat något för min handledare? Han kanske inte har brutit sin tystnadsplikt men sagt något om mig hur jobbig jag är eller liknande. Hjälp vad allt känns jobbigt. Kanske skulle valt något annat yrke. Kanske skulle stanna som undersköterska/skötare. Har ju faktiskt blivit erbjuden en fast tjänst. Så varför inte? Vet att jag egentligen inte vill men jag är inte redo. Inte alls! Inte än! Vet inte hur jag ska göra. Mitt huvud bara snurrar. // Emma Jag är så full av känslor av både glädje och sorg. Kan skratta och gråta om vart annat...

Upp och ner, Ner och upp!

Mitt liv går verkligen upp och ner just nu. Kan allt från ha en jätte bra dag till att inte orka alls. Just idag känner jag ingen ork och jag har hållt på att somna flera gånger under dagen. Samtidigt som jag är trött så känner jag inte för att sova, vet inte vad jag vill. Lägg mig ner och dö kanske. Skit dag. Jag är ständigt trött och vet knappt vilket ben jag står på. Jag kommer upp på morgonen och kör till min väckning. Mer än så orkar jag egentligen inte för tillfället men det får gå. Bara 8 veckor kvar, sen är jag klar med praktiken. Halvtids bedömning i morgon är lite nervös över det. Tappade tråden och orkar inte blogga mer... Känner ett stort behov av det men jag orkar inte bry mig. // Emma Mer klar och bestämd än förr

Min Familj!

Det känns som min familj mer och mer blir missförstådd. Det är inte bara en dysfunktionell familj utan även en familj som jag älskar och även de älskar mig. Visst där är mycket som inte fungerar men det är fortfarande min familj och det finns många bra bitar i den. Det känns inte bra när det känns som familjen är missförstådd speciellt inte när mamma blir det. Man måste se skillnad på min nyktra mamma och onyktra mamma. Det är faktiskt en stor skillnad på det. Tyvärr blir det ofta att jag pratar om den onyktra både för att det är lättast och för att det faktiskt är en av anledningarna att jag mår dåligt. Funderar återigen på att säga upp kontakten på psyk för just nu känner jag inte att jag hinner med det eller känner för att dra upp mer skit. Det kommer inte bli bättre än vad det redan är, jag kommer pendla som jag har gjort flera år. Det finns ingen utväg. Jag står still. Jag kommer inte högre upp än vad jag är just nu, när jag ändå mår "bra" vilket egentligen är långt ifrån att må bra, men det duger. Antar jag. // Emma Man kan inte få allt man vill, ibland får man nöja sig med det man får.

Praktik

Sådär ja. Är inne på min tredje vecka med praktik! Det går förvånansvärt bra, jag har kommit in i arbetsgruppen, fått egna uppgifter, kontor och inloggning till Viva UTF. Jag har bokat två uppstartsmöte och det flyter på. Jag känner mig stolt att jag trots allt klarat det såhär pass långt. Dock många fler veckor. Men det ska nog gå. Satt på ett möte idag och såg att den ena hade ärr på armen efter självskadebeteende. Jag blev nästan glad, även om det kändes fel att bli glad för något sådant. Men jag kände ett hopp att har hon klarat sig genom svårigheter och jobbar som socionom med unga människor som har egna problem så ska väl jag också klara det. Jag kan nog klara mig genom det sista året. För nu är det bara 1 år och 3,5 månader kvar tills jag är klar! Det är helt otroligt! Det kändes som igår som jag försökte komma in på högskolan och nu sitter jag här och är nästan klar. Min dröm håller på att gå i uppfyllelse! Sitter till och med och kollar på jobb och extra kurser att läsa efteråt. Hösten och vintern är mer påträngande och jag känner riktigt hur energin försvinner för var dag men än så länge är det inte allt för farligt. Men det kan pendla väldigt från dag till dag. Idag har jag känt mig hyfsat pigg men igår gick det knappt att hålla mig vaken. Rätt jobbigt med detta pendlandet i orken och de dagar jag är trött är inte nådiga och jag känner mig bara allmänt blä! Från en sak till en annan. Alice fick ungar i söndags. Sex ungar totalt dock en dödfödd och en som hade kommit under det hon har legat på så den har inte kommit åt att dia, den hittade jag idag efter en hektisk jakt på vart hon hade gjort av ungarna som levde. Hon hade flyttat dem till ett annat ställa ( där det var tänkt att hon skulle lägga ungarna. De andra tre har gått bort en efter en. En var jätteliten så var bara skönt för det kändes som plågeri att den fortfarande levde de andra vet jag inte varför de har gått bort. Men det finns en kvar! // Emma Jag börjar se ljuset i tunneln!

Piss dag

Idag, även igår kväll, är en jävla piss dag! Ångest så att det heter duga och en ordentlig dos av dåligt samvete över något jag inte bör ha dåligt samvete över. Jag vet inte hur det ska gå med kommande skolstart, praktik och framförallt höst! Vet hur jag blir under hösten/vintern och jag ser verkligen inte fram emot det.

Från igår eftermiddag har jag mått skit. Jag har börjat känna så mycket känslor som jag inte är van vid. Jag har slutat stänga av och det är det enda jag vill göra igen, slippa känna! Hade gjort vad som helst för att slippa det. Det var så mycket lättare då, lättare att prata, lättare att leva. Nu känns det som varje andetag gör ont och så fort jag öppnar munnen håller jag på att börja gråta. Jag vill inte släppa på känslorna för jag är inte van vid dem. Jag vill inte känna för jag är inte van, jag vet inte hur jag ska hantera det och det känns knappt lönt att släppa ut dem för de lär snart komma tillbaka. Det går i en enda stor cirkel. Kanske större än förr men det ändrar inte det faktum att jag någon gång kommer tillbaka till där jag började så varför ändra något? Det är ju lättare att slippa pendla i känslorna och slippa må bra för att sedan må skit. Jag kommer aldrig få må bra hela tiden och då kan jag lika bra må dåligt hela tiden och slippa bli besviken?

// Emma

Jag håller vad jag lovar och jag lovar inget jag inte vet att jag kan hålla!

Simba har blivit pappa!

Simba, min hankatt, har blivit pappa för tredje gången. Dock inte med Alice utan hos sin gamla ägare. Grattis till honom, hoppas det kommer här också snart.

Idag jobbade jag mitt sista schemalagda arbetspass. Var ingen bra dag på jobbet om vi säger så! Nu år semestern över för många och även Kerstin och Mattias kommer tillbaka i morgon. Önskar jag inte hade skickat mejl! Ångrar det nu men gjort är gjort och det kanske ändå var bra?!

Åker snart upp till Alex och får se hur det blir, hoppas på det bästa... Jaja dax att sova trött efter en jobbig dag.

// Emma

Lika bra att göra det direkt så att du inte ångrar dig!

Ångest

Sitter med ångest som kom från ingen stans. Har ångest över framtiden och beslut som måste tas. Jag har en känsla om att ett visst beslut är rätt men vet inte om det kommer visa sig vara rätt. Vet har det har slutat förr och jag vill inte hamna där igen.
Ser redan tecken på hur det kommer sluta.

Hatar dessa beslut!

// Emma

Beslut som är livsavgörande

Mamma

Varit på stranden idag, som vanligt. Efter stranden när jag och mamma satt på balkongen så såg hon såg konstig ut. Frågade vad det var och hon svarar att hon har hjärtklappning. Alla mina tankar började fara runt i huvudet. Sa till henne att dricka vatten och gå in där inne för där det svalare. Hon la sig på sängen och bad om något att ha över sig. Hon var alldeles genom svettig samtidigt som hon frös. Hon andades häftigt och oregelbundet. Hon vilade och jag kunde inte slappna av för jag var tvungen att kolla hennes andning. Jag var nog mer rädd än henne.
En timme senare när hon vaknade igen frågade jag om detta hänt innan, vilket det visade sig att det hade. Hon sa att det bara var ångest. Min första tanke var BARA ångest? Det  inte så bara med det. Blev irriterad hon när sa bara. Efter ett tag sa jag att hon kanske skulle kolla upp det och då fick jag svaret att Linda, som har panikångest bara fick tabletter och det ville hon inte ha! Jag läxade upp henne med att det finns så mycket annat man kan göra i stället för att ta tabletter.

Kanske är någon som tycker det är konstigt att jag reagerade så starkt på detta men att det "bara" är ångest slog mig rätt hårt, det kändes som att jag har ingen anledning till att ha ångest... Och att mamma är så negativ till tabletter gör att jag skäms över att jag själv har tagit tabletter. Även jag säger att första gången med antidepressiva räddade mitt liv, självklart med hjälp av Marlene.

En annan sak jag reagerade över idag var när mamma sa: "När jag är DUKTIG och inte dricker alkohol så är det du som gör det?" Vet hon om att hon dricker för mycket och ville ha mitt beröm för att hon inte drack eller skulle jag ha dåligt samvete att jag tog en drink som jag inte ens drack upp? Tog bara en klunk. Mamma drack dock upp den med kommentaren "Man kan inte hälla ut sprit..."

// Emma

Konstigt att jag vänder alla saker som mamma säger så att de blir negativa mot mig själv...

1år

Vem kunde tro det? Idag är det officiellt ett år sedan jag flyttade hemifrån. Är väl jag som tror det minst. Trodde aldrig jag skulle flytta...

Får bli ett längre inlägg en annan dag... Mår as och vill hem!

// Emma

Bjuder på en bild på min ubersnygga bränna...

Vill hem

Bara ett få dagar har gått och jag längtar redan hem! Jag vill hem till Simba, Alice och Tutti! Saknar mina små liv, saknar även Balle.
Mamma dricker och börjar bli jobbig och jag sitter bara på balkongen utan energi till att göra något annat. Jag vill hem för att kunna göra vad jag vill... Jag börjar räkna ner nu... 12 dagar kvar...

// Emma

Skenet bedrar... Jag är bortskämd men får lida för det också. Tack underbara Marlene för att du finns!

Mallorca

Sitter på balkongen på Mallorca, mamma dricker kaffe gök och jag ska snart hämta min chokladdryck som ligger i frysen (blir typ som milkshake). Sen orkar vi inte gå ut och äta idag så blir bara lite kex senare i kväll.

// Emma

30 grader och sol!

Jobbet

Snart är sommaren slut och jag har jobbat mer än någonsin men samtidigt så känns det inte som det... Vet inte om jag skrivit det men klarade den sista tentan i skolan, den jag drog ut på så in i nordens länge så klarade den på första försöket! Alltså tredje tentan jag klarar på första försöket.
Jag sitter och funderar på hur jag kan ha jobbat 150h förra månaden när jag både pluggade till tenta och var i skolan! Jag trodde jag hade jobbat runt 60h men tji fick jag, var visst lite mer än jag trodde. Får dock inte ihop det, men skit samma! Klagar inte på lönen, sitter aldrig fel! Ska försöka spara undan rätt mycket efter denna sommaren men ska ju leva lite "lyxigare".
Denna veckan som kommer nu är den jobbigaste på hela sommaren, jobbar natt i morgon (idag) börjar 21.15 sen går jag av 07.05 börjar jobba igen 14.30 slutar 21.30. Sen börjar jag 16.00 till 21.00 sen 21.15 till 07.05 och lika dant på torsdag. Fredag är jag dock ledig, eller i alla fall efter jag gått av på morgonen. Då ska jag hem och sova sen till Kerstin och sen till "Söderåsens Marknad" (förre detta Röstånga marknad).

Pratade med pappa härom dagen, i telefon, han sa att han skulle fixa min kamrem på bilen så ska se till att han gör det! För det är 3000kr jag inte vill lägga ut. Sen måste jag köpa en dammsugare, min stinker! Dock endast för jag använder den för ofta och inte tömmer den som jag ska. Jag vill ha en dammsugare man slipper tömma efter varje gång man har använt den.

// Emma

Nu ska jag bara vara vaken ett par timmar till sen blir det sängen!

Den bästa av de bästa!

Nu är jag äntligen hemma efter fyra arbetspass på två dagar! Trött så att det heter duga och jag börjar känna mig som en riktigt usel vän som inte har träffat min underbara bästa vän Marlene! Saknar henne så funderar på att kidnappa henne någon dag! Min underbara vän som finns där i vått och torrt, en sån där vän borde alla få ha för hon är mer värd än en diamant.

// Emma

När denna månaden är slut har jag jobbar 186 timmar...

Mycket har hänt!

Det har hänt en del sedan sist. Jag har fyllt år, dock jobbade jag så märkte ingen större skillanad. Det enda som var att jag blev bombaderad på facebook och dumhuvudet jag skrev till var och en så skrev nästan "tack" automatiskt även det inte var meningen eller på sms.
Idag har jag även hämtat Simba, Alice nya kille. Han lever verkligen upp till sitt namn. Han var misskött i sitt förr förra hem så han är rakad över rygg och mage så det ser ut som att han har en lejonman. Så nu har jag ett gäng damråttor, fågel och två katter (som inte riktigt kommer överrens än, inte så konstigt när Alice har varit ensam över ett halvår).

// Emma

Får hålla det jag lovat att inte arbeta ihjäl mig.

Står och sover

Är på jobbet och kan inte sitta ner för då nickar jag till. Jag är så sjukt trött så att det finns inte! Som tur är är det bara 4,5 timmar kvar men dock bara 11h och 20 min kvar tills jag börjar jobba igen. Gud vad trött jag är, vaknade 4 och somnade igen 20 över 6 och gick upp kvart i 7 för att sticka till jobbet. Väl på jobbet jobbade jag fram till 17 sen hem till mamma och baka sen började jag jobba igen 21.15 och nu sitter jag här, trött som ett as och funderar på vad fan jag ska göra för att hålla mig vaken! Kanske inte är så bra att först jobba 26h på 48h...

// Emma

Jag kommer att jobba ihjäl mig!

Älskade jobb!

Jag har nu varit hemma i ca. två timmar och är fortfarande lika uppe i varv som när jag kom hem. Första gången jag har gråtit p.g.a. en stressig dag på jobbet. Det värsta är att det är inte de boende som har gjort det stressigt utan personalen jag jobbade med. En person som inte tål stress och blev helt till sig när det kom något oväntat. Allt blev kaos och det påverkade mig, vilket det inte brukar göra. Sen att hon inte ville ta den boende, eller den för att antingen boende var jobbig eller tung. De boende är lika tunga eller jobbiga för mig. Dessutom så ville hon alltid att vi skulle vara två medan jag känner att jag hellre jobbar själv än har en som bara står och kollar. Dessutom gick hon in i diskussioner med vår ena boende vi inte ska gå in i onödiga diskussioner med för denna person blir aggressiv och utåtagerande. Men droppen gick nog när hon jag jobbade med inte ville gå ner i köket eller tvätten för att hon var rädd... så det fick jag också göra!
När man jobbar med detta yrket, med denna sortens patienter måste vi jobba samspelt, låta bli att stressa (tänka att vi är hos denna boende nu och inte tänka på allt vi måste göra, det går i snigelfart hos vissa och där är inget man kan snabba på), tänka på vad vi säger (man kan inte säga till vissa boende "Vi kommer om 5 minuter" utan vi måste säga "Vi kommer så fort vi kan" för vissa boende går i taket om vi inte kommer inom fem minuter).
Dessutom måste de som jobbar på dagen fylla på hos boende med blöjor, handskar, tvättlappar m.m. för att undvika situationer som idag. Då jag står hos en aggressiv nerskiten boende utan handskar, plastpåsar, blöjor eller tvättlappar! Det går inte! Speciellt inte när de sa att allt var klart och allt var lugnt!

Jag är så jävla slut så jag vet inte vad jag ska göra!

// Emma

Jag vill inte att denna sommaren ska fortsätta...

Vaken

Fan vad jag hatar dessa perioder, vaken mitt i natten, ångest hela dagen så kommer inte upp. Har legat i soffan exakt hela dagen, har inte orkat plugga, städa eller något. Enda vettiga jag har gjort idag är att ge djuren mat och gjort mat till mig själv. Är väl bra det men det duger inte! Så trött på att må som jag gör just nu! HATAR DET!

// Emma

Om jag inte hade jobbat...

Pigg

Hur kommer det sig att jag börjar bli pigg på nätterna? Innan har jag varit trött och lagt mig men inte kunnat sova, nu är jag pigg. Det händer att jag blir trött men blir pigg igen när jag gör vid mig för natten. Börjar bli väldigt tröttsamt!

// Emma

Jag har blivit en nattuggla

Sommar

Jaha, sommaren är här, även om det kanske inte märks på vädret så är det sommar. Jag har "sommarlov" men kommer jobba ihjäl mig i sommar och vet minst en som inte tycker om det. Antar att jobba är en gammal vana för att slippa tänka. Kommer jobba dubbelt vissa dagar, alltså kväll + natt, bara för att jag är på två ställen. Kommer vara slutkörd! är ledig fyra dagar från den 18 juni tills den 26 juli. Inte alls mycket men det får gå. Får tänka på pengarna. Dock är pengarna också ett stressmoment för det kommer kanske bli strul med CSN, vilket jag verkligen inte vill.

Har kommit in i en ny jobbig period och vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska antagligen ha ett samtal med både Mattias och Kerstin på fredag men vet inte, har inte hört om något men om det inte blir ska jag i alla fall till Mattias. Nästa vecka går Kerstin på semester. Tycker inte om när de har semester. Det blir så fel!
Jag har bara en begäran och det är att få må bra, men det verkar vara för mycket begärt. Det börjar bli riktigt jobbigt att träffa min mamma nu. Har träffat henne nykter en gång på ett halvår. Någon gång har hon varit nykter när jag kommit men börjat dricka då, oftast tidigt som in i! Jag orkar inte träffa henne men ändå kan jag sakna henne. Jag orkar inte lägre bli besviken över en sak jag redan vet, jag vet att min mamma är full när jag träffar henne. Jag känner mig misslyckad över att jag inte vill träffa henne mer, jag känner mig misslyckad över att jag inte orkar mer.

// Emma

Jag är misslyckad, speciellt som dotter!

Vårläger och 100de inlägget!

Varit på vårläger i helgen och som vanligt var jag inte motiverad till att åka. Lite nervös över att det var första gången jag var ansvarig ledare i Seniorbyn men det gick bra och lägret slutade som vanligt med att jag inte ville åka hem. Till skillnad från förra vårlägret var det inte hem till mamma jag åkte utan hem till mig själv. Det kändes konstigt men var skönt att kunna göra lite som jag själv ville och att ha en Alice som mötte mig i dörren.

Dock blev jag inte hemma länge utan han mer eller mindre bara in i duschen och sen på med kläderna för att sedan åka till jobbet där jag jobbade med Petra. Roligt som vanligt men båda var ordentligt trötta men som tur var så var mina gubbar och tanter söta och rara!
Väl hemma var det sängen som gällde för att jag skulle komma upp till skolan idag.

I skolan gick det väl sådär för vissa i min grupp har lite svårt att släppa in alla och höra deras åsikter så hon hindrade vår klient för att prata utan bara bomba på med brister vilket jag tycker är FEL! Blir irriterad bara på att tänka på henne!

Jaja! Nu kallar nog sängen!

// Emma

Är mitt hundrade inlägg på denna bloggen och fler lär det väl bli...

77år

I dag skulle min underbara mormor ha fyllt 77år! Det är ingen ålder och att dö när man är 73 år inget någon skulle behöva göra. Min underbara mormor lämnade mig och resten av familjen alldeles för tidigt. Det är över 4,5 år sedan du gick bort och sorgen har inte blivit det minsta mindre, snarare värre.

// Emma

As always så kände/orkade jag inte skriva klart.

Jobba natt

Avslutade min andra natt i morse klockan 7. Kom hem och sov fram tills min kära granne ringde 20 minuter innan jag skulle gå upp. HATAR att bli väckt precis innan min klocka ringer.
Natten var väl ändå lugn även om jag hade en gubbe som har restriktioner på att han får absolut inte stödja på sitt ena ben. Gubben var uppe en gång i halvtimmen men som tur var så satte han sig bara upp och ställde sig aldrig men för varje gång jag la honom ner så blev han mer aggressiv och en gång fick jag till och med en spark i magen men som tur var inte så hårt.

Jag trivs med att jobba natt men jag har svårt för att somna sen när jag kommer hem även om ögonen går i kors på mig och ibland kan det till och med hända att jag blir pigg igen när jag kommer hem. Jag kan vara JÄTTE trött mellan 1-3 på natten och då går jag runt och städar lite extra för att jag kan inte sitta ner för då hade jag somnat. I dag när jag hade fått upp min hoppande gubbe, han som varit uppe en gång i halvtimmen, så kunde jag inte lämna honom så fick sitta med honom i soffan i allrummet och det var farligt med ett STORT F! Dock så fick jag gå ut på den andra avdelningen för att hjälpa en boende som inte vill ha hjälp av killar (den som jobbade där inne var kille och han fick gå in till mig under den tiden) så sprang med lite mediciner där också och tog hand om den gubben där ute innan jag gick in på min avdelning igen. När jag kom tillbaka till min avdelning fick jag sätta mig ner med hoppetossan och det var inte lätt att hålla sig vaken när man sitter i en mjuk, skön soffa! Rena rama livsfaran!

Jaja nu sitter jag här, börjar bli pigg. Har gjort mat till skolan i morgon har seminarium där jag först ska spela lärare sen socialsekreterare vilket jag börjar bli lite nervös över för jag ska samtala med en pojke på 8år. Mycket att tänka på!!

Nä nu ska jag nog avrunda kvällen och se om jag hittar en sömntablett eller något så jag somnar...

// Emma

Jag har blivit en nattmänniska!

Mat

Fan vad jag äter dåligt nu för tiden. Idag var den första dagen på flera veckor jag gjorde ordentlig mat. Har ätit lite varierat de senaste veckorna men jag har i alla fall tvingat i mig mat en gång om dagen. Eller försökt kanske man ska säga. Är inte alla dagar jag har ätit något. Just nu är jag hungrig men tittar på klockan och inser att klockan är för mycket för att äta så får låta bli. Blir mat en gång i morgon också så får vänta. Vet att jag har minst två personer som kommer bli arg på mig om de läser detta inlägget då de tvingar mig att äta men jag orkar verkligen inte äta! Vet egentligen inte om det är att jag inte vill äta eller orka. Egentligen kan det vara både och. Vet inte! // Emma Hatar att vara förkyld, blir ju inte precis att jag äter mer då...

Sjuk?

Var hos Kerstin idag, kom fram till varför jag inte brukar ta kvitto. Står "Anledning: Sjukdom". Tycker inte om känslan av att jag är sjuk och jag tror inte att någon ser mig som sjuk, eller? Tvivlar så på mig själv när jag läser det, "Anledning: sjukdom". Känns jobbigt att läsa. Något annat som är jobbigt är att prata om är glädje, lycka. Vet inte ens vad det är längre. Hur är det att vara glad, att vara lycklig? Vad innebär dessa känslorna? Det var så längesen jag var riktigt glad, eller lycklig så jag har verkligen ingen aning om hur det är eller vad det innebär! Det är främmande. Hur ska jag kunna sträva efter att kunna må bra och vara glad när jag inte ens vet vad jag strävar efter? HATAR MITT liv just nu! Det är kört med allt!

// Emma Ni MÅSTE kolla en underbar blogg för bl.a. blyga människor och de med Social Fobi. http://blygamyran.wordpress.com/ Underbara Mucklan!

Han finns inte mer! Eller gör han?

Vet inte vad jag ska göra längre. Hur mycket mer ska jag tåla? Ska jag låta honom styra över mitt liv mer? Egentligen vet jag väl svaret, att jag bör inte lägga mer tid på honom men jag vet också hur det kommer sluta. Vi säger upp kontakten och om ett halvår eller ett år så kommer vi börja prata igen. Så är det alltid, varje gång. Vi pratade senast den 18de och det var inte länge, jag saknar honom men inget jag kan göra åt. Det är hans liv inte mitt, eller jo det påverkar ju mitt liv också men skit samma. Orka bry sig om sig själv... Mycket lättare att bry sig om andra. Vet inte varför jag har börjat slarva med maten så jävla mycket. Vad har jag ätit idag? Två mackor, sen inte mer. Igår åt jag dock för att Balle skulle äta. Typiskt oss, vi äter för att den andre ska äta. Men just nu, jag kan vara hungrig, ibland, men jag känner inte för att äta bara. Vet inte varför! // Emma Så trött på allt som heter känslor!

Personen i mitt psyke!

Hur kan jag låta honom, gång på gång, dra mig rätt ner i skiten. Eller han drar inte ner mig utan knuffar ner mig från platån jag står på. Jag har låtit honom göra detta nu de senaste åren. Denna gången är ingen skillnad. Jag låter honom komma nära inpå sen säger han något som får mig att rasa. Vi bråkar lite, han säger att han inte orkar, men jag orkar inte heller. Orkar inte med det mer.
Skickade ett sms till honom och frågade hur han ville ha det, säga upp kontakten med mig eller inte. Han svarade att han inte visste och jag kände för att svara att jag ska göra det lätt för honom och ta bort hans nummer och blocka honom på facebook men jag vet inte. Vågar jag det? Jag vet bara att jag orkar inte vänta.

Är så jävla trött på att känna mig svag, gråta mig till sömns, vrida mig av ångest!

// Emma

Hatar dig för att du påstår att du älskar mig. Hatar mig själv ännu mer för att jag älskar dig!

4 år och 4,5 år

Idag är det 4,5 år sedan mormor dog och 4 år sedan jag gjorde min minnestatuering. Saknaden av min mormor kommer aldrig att bli lättare och jag gråter bara av att tänka på henne. Min kära mormor. Jag hade gjort allt för att få se dig igen, verkligen allt!
Jag stängde nyss mitt sovrumsfönster, där bilden på dig står, jag tittade på den och fick tanken att svälja alla mina tabletter för att få komma till dig, men jag avstod för jag vet att du hade blivit besviken på mig. Jag vet att det är inte det du vill.
Förlåt mormor att jag har blivit den jag är idag, vill inte såra dig och jag ska försöka gottgöra dig så gott jag kan och jag hoppas jag inte misslyckas!

// Emma

Jag hoppas att du ser att jag försöker! Saknar dig mormor!

Bara av att de ringer och säger att Mattias, min ena kurator, är sjuk och vi måste omboka tiden raserar min värld! Dessutom fanns det ingen tid nästa vecka och då är även Kerstin, min andra kurator borta, så det betyder att jag inte kommer prata med någon nästa vecka. Jag mejlade Kerstin i förtvivlan om att jag inte vet vad jag ska göra när det känns som allt bara stupar neråt, ner i avgrunden igen! Jag vill inte vara där, jag som nyss kände av att livet lättade men nu är det neråt igen som gäller. Är så trött på detta pendlande att jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska ta mig upp igen når jag vet att jag snart åker ner igen!

// Emma

Hopplösheten ligger som ett lock över mig!

Jobbet suger just nu!

Roligt att komma till jobbet och byta med en på den andra avdelningen. En på avdelningen jag skulle ha varit säger då, "Du är rädd för oss och rädd för att jobba, det är därför du inte vill vara här!" Jag tycker inte om den turen jag hade och bytte med den på andra avdelningen (var inte planerat) och kunde mycket väl jobbat den turen jag skulle. Och hon ska inte komma och säga att jag är rädd för att jobba när jag byter från en tur där jag ska i stort sätt vara med de boende och spela spel till en tur där jag är inom vården. Var fan är det jag jobbar mest?! Blir så förbannad! Har aldrig gillat henne men detta var fan droppen, är så trött att höra hennes klagande på mig när jag sköter mitt jobb alldeles utmärkt och bättre än henne! Är så förbannad just nu och tanken på att jag ska jobba med henne i morgon gör att jag går i taket! Jävla KÄRRING! Bara för att du tror att du kan allt betyder det inte att du faktiskt gör det!

Idag förresten så har underbara Marlene hjälpt mig att städa och tvättat, underbara henne! Ibland undrar jag vad jag hade gjort utan henne, min underbara vän. Hade inte suttit här utan henne! Det är jag övertygad om.

// Emma

Börjar allvarligt tänka på att skaffa nytt jobb, är så trött på det. Det är inte roligt längre att gå dit!

Påminnelse till mig själv, prata med jobbet om den 14 April

Känns som...

Känns som jag inte klarar skolan. Sjunker längre ner och jag trodde det blev bättre nu när det blev ljust men ack nej ack nej! Känner mig så värdelös när jag bara står och stampar på ett och samma ställe. Orkar INGENTING just nu och är så jävla omotiverad så det finns inte! Tror jag struntar i tentan på fredag. Det känns inte lönt... Inte så värdelös som jag är, inte just nu. Orkar bara inte!

// Emma

Någon gång får jag väl ge efter för mina känslor? Eller?

Semester!

Jag har varit hemma lite mer än en vecka men behöver redan semester! Är hela tiden uppe i varv, kan inte slappna av och är super stressad!
två av tre tuffa dagar på jobbet med mycket spring och bl.a. ett brandalarm som vår ena gubbe satte igång. "För det går fortare för er att komma när jag trycker där". Jävla gubbe!

// Emma

Helt plötsligt kände jag inte alls för att skriva blogg... Är för trött på allt!! Vill egentligen bara gråta men kan inte...

Snart hem!

Sitter och väntar på mat. Mamma dricker och flirtar med den unga holländaren. Vad är det med henne och holländare?! Jaja, snart bär det hemmåt åt min katt som har rivit halva lägenheten, om inte hela?
Jonte har fått körkort, känns lite konstigt att jag inte är den enda med körkort längre. Men är väl kanske positivt? Vem vet tro inte att jag kommer undvika att köra, speciellt inte nu när jag kommer hem. Har inte låtit bli att köra bil på såhär länge sen jag fick körkort! Saknar min lilla blåa Doris.

Längtar hem! Behöver en semester från semestern! Vill verkligen hem nu!

// Emma

Får se hur det går...

Live from Gran Canaria!

Här sitter jag igen! Har mejlat in en kompletteringsuppgift till skolan. Just nu sitter jag och bara fördriver tiden.
Snart är det dax att åka hem, som jag längtar! Saknar att köra bil, saknar Tutti och Alice! Saknar att slippa mamma. Två veckor med henne är lite mycket.
Vad har jag gjort under semestern? Jag har ådragit mig en förkylning som heter duga, har haft feber och hostat upp lungorna samtidigt som näsan har runnit hela tiden. Fast nu är den på bättringsvägen. Jag har mestadels sovit, på stranden givet vis, slagit två flugor i en smäll. Vilat och solat.
Det började bra första dagen på stranden, innan jag blev sjuk, så brände jag både fram -och baksidan! Skickligt. Sen fick jag solfrossa så det är nog därför jag blev sjuk.
Nu ska jag nog ta och äta en macka, är allt jag får i mig här, mackor, mackor i all oändlighet. Har nog gått ner i vikt nu när jag knappt äter. Hm...

Nä nu MACKOR!

// Emma

Alla är avundsjuka för att jag är på semester men den känslan är nog obefogad för de vet inte allt!

Baren!

Sitter i baren och ugglar. Måste sitta här för att ha tillgång till internet som mamma betalade för att jag ska kunna göra läxan m.m. har lite inlämningsuppgifter att göra. Känns lite sisådär att sitta i en bar och plugga men får väl gå. Mamma håller iaf käften för att hon har truten full med sprit... Typiskt henne. Funderar också på att dricka idag, känner för att glömma lite och har inte så mycket annat att ta till här.

Jaja återgå till pluggandet!

// Emma

Börjar bli kallt kanske ska lägga mig! Har varit uppe sen klockan 3 i natt!

Måste bara...

Jag måste bara få skriva, skiter i hur inlägget blir, hur det ser ut eller liknande som jag brukar göra. Idag måste jag bara få VRÄKA av mig ALLT!
Är så trött i kropp och själ! Är trött på att ta allt ansvar, trött på att aldrig få ta det lugnt, trött på att inte kunna slappna av, trött på att inte kunna sova eller äta normalt. Ja jag är trött på allt.
Känner mig utmattad. Orkar snart inte längre utan att jag kollapsar ihop någonstans, antingen på jobbet eller skolan för jag är nästan aldrig någon annan stans.
Inte blev det bättre idag på årsmötet då den som är äldst börjar klaga på våra hajker. Att vi inte har möten m.m. men det är inte så roligt att lätta energi på möten då ingen kommer, lägga pengar på saker när ingen kommer eller sitta och planera ihop ett bra program när ingen kommer!!! Är så trött på allt klagande m.m. jag är inte mer än människa! Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör.

// Emma

Det kommer en dag då jag inte kommer orka gå upp ur sängen om det fortsätter såhär...

Jävla pissskitdag!

Denna dagen skulle jag fan inte gått ur sängen! Även om jag säger det många dagar så tar denna dagen fan priset!
Dagen började med att det var ovanligt svårt att komma ur sängen men det gick. Åkte till skolan och allt var bra, föreläsningen och redovisningen gick bra. Varför sitter jag då här och klagar?
När jag slutade skolan så tog jag tåget hem igen och skulle möta en kompis på stationen men hon blev sen för hon "skulle bara" så jag stack hem och skulle hämta bilen för att hämta upp henne. På väg till bilen ska jag ta upp mobilen men fastnar i hörlurssladden och mobilen faller till marken. Redan småirriterad tar jag upp min mobil och kollar den och inser att hela jävla skitskärmen är spräckt! Ringer till mamma (som är full, som vanligt) bryter ihop totalt vilket känns idiotiskt. Frågar om jag får låna pengar till en ny mobil då skadan inte går på garantin och jag inte orkar dra i hemförsäkringen för att fixa det... (Vet får skylla mig själv).
Hur som helst hämtar jag upp Marlene och kör mot mamma. När jag nästan är hos mamma ringer mobilen och jag ser att det är Alex som ringde. Jag borde ha blivit glad men vet inte kändes mest som om jag inte ville svara för att jag kände mig jobbig bara för jag var på ett verkligt skit humör! Jag tycker inte om att vara jobbig mot honom för jag vet att jag har sårat honom så att det räcker. Men blev att han blev lite irriterad över att jag inte tog mobilen på hemförsäkringen så jag kommer skicka upp mobil och garanti på honom så får han fixa det, så jag har gett honom en telefon nu.

// Emma

Vissa dagar önskar jag att min innersta önskan slog in

Väggen?

Är jag på väg in i den berömda väggen? Känner inte längre någon glädje i att gå till jobbet, känner bara en stor olustkänsla när jobbet ringer. Jag vill inte svara men vet att jag måste för att klara mig ekonomiskt. Allt känns bara så jobbigt när det gäller jobbet och det gör inte saken bättre när de boende på jobbet är mer krävande både psykiskt och fysiskt! Det är så tungt och krävande då den ena skriker efter en på ena hållet och andra på det andra hållet! Springer upp och ner för alla trapporna och får höra "Jag är så sjuk så sjuuuk, jag kommer dö!" Försöka lugna människan som är helt inne i sin sjukdom, försöka lugna människan som har sån ångest när man inte har tid är svårt! Speciellt när hon tror att hon kommer att dö bara för likbilen har varit där och hämtat vår kära gubbe som gick bort härom dagen.

Att inte känna sig tillräcklig och bara vara i vägen hela tiden. Känna sig snurrig och inte riktigt veta vilket ben man ska stå på.

Tänkte på det innan idag, om mindre än två år är jag färdigutbildad. Jag är examinerad socionom! Sjukt vad tiden går fort... Denna terminen läser vi psykologi och samtal. Nästa termin är praktik, sen är det c-uppsats sen är det bara en termin kvar! SJUKT!

// Emma

Om två år är jag klar men innan dess är det mycket som ska göras och jag SKALL må bra! Jag har inget annat val!

Ångest

Ångest som in i helvete, hjärtat känns som det ska slå ut ur bröstet och jag vet inte vad jag ska göra. Jobbat hela dagen (8-17) sen städat så har nästan precis satt mig ner. Allt snurrar i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. Är ju inte precis så att jag kan ta och städa en gång till, har även duschat så det kan jag inte göra igen.

Såg för en stund sedan en bild på facebook, mitt exs flickvän. De har ett år i morgon. Kan väl inte mer än önska de grattis och hoppas han är lycklig. Det jobbiga är dock att det fortfarande tar så jävla hårt på mig att se de tillsammans. Förstår inte hur det fortfarande kan göra så ONT! 27 september 2007 blev vi tillsammans. Allt var underbart när vi träffades men när vi inte sågs så var det verkligen upp och ner, fram och tillbaka. Tror inte någon av oss visst hur det var, mycket bråk m.m. och mycket p.g.a. mig. Han fanns där för mig när min mormor gick bort, han fanns där när jag bråkade med mamma, med Joop eller när jag bara hade en pissig dag! Han fanns där i vått och torrt.
Saknar honom men är väl inte menat att det ska bli vi?

// Emma

Kärleken är inte så lätt

PS: Grannen ringde nyss på dörren, han kommer snart igen vill väl att jag ska köra honom i morgon men ska komma på någon anledning till att slippa, säger nog att jag ska hem till mamma. Orkar inte köra honom när jag ska jobba sen. Eller så säger jag att jag måste plugga, tycker inte om att ha en massa innan jag ska jobba vill vara hemma och ta det lugnt...

Huvudvärk!

Är så otroligt trött på denna huvudvärken! Har haft migränliknande huvudvärk i två-tre veckor nu och jag börjar bli trött på det! Vet inte om det är stress, sömnbrist, näringsbrist eller vad det är. Vet bara att det gör ont så att jag vet inte var jag ska ta vägen. Huvudvärken gör även att jag får sån ångest p.g.a. allt jag inte orkar göra. Hade en sån ångest igår att jag bara låg och vred mig i soffan, försökte tvinga mig upp för att gå ner i tvätten en gång i timmen.
Gårdagen var inte att leka med men dagen idag är inte mycket bättre vad det gäller huvudvärken men ångesten har jag sluppit, mestadels iaf.
Trodde den skulle komma i kväll efter jag har varit hos Mattias och pratat om Joop men det gick rätt bra ändå, vilket är skönt! För en kväll till med den ångest jag hade igår vill jag inte vara med om. Kändes som jag skulle avlida!

// Emma

Huvudvärk är ett täcken på att något är fel?

Tårarna rinner längs kinderna och jag funderar på att det börjar bli en vana så fort jag prata med dig eller tänker på dig. Det fula är att jag har börjat tänka på att du försökte göra mig svartsjuk så råkade du träffa henne och fick känslor för henne, inget du kan göra något åt... Det är inte ditt fel så fall mer mitt.

Ångesten denna kväll är värre än den jag någonsin upplevt!

Prata

Jag behöver prata med dig men det går aldrig, för du har aldrig möjlighet att prata. Dessutom så vet jag inte hur jag ska ta upp det, hur jag ska förklara för jag vill inte såra dig, igen. Men saken är den, jag älskar dig än otroligt mycket dessutom, men du finns inte där för mig längre. Du berättar inte vad det är som är fel som du gjorde förr. Du frågar inte vad det är med mig när du hör, vilket jag vet att du gör, att det är något som är fel. Du skriver alltid, eller säger, att du inte vet vad du ska säga vilket du aldrig har gjort förr. Du finns inte där för mig längre som du gjorde ett tag. Även om jag vet att tiden förändras men jag vill inte att du ska förändras, jag vill ha dig som du alltid har varit. Jag vill ha dig för den du är, den du var innan.

Alex, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vart jag står.

// Emma

Tiden förändras...

Tenta, alkoholism, lycka, ångest!

Hur kommer det sig att det är svårare att ta sig genom vissa dagar nu jämfört med när jag bodde hemma? Vissa dagar nu kommer jag inte ens upp ur sängen medan förr var det inga problem. Vissa dagar tar det emot så jag vet inte vart jag ska ta vägen men jag har även de dagar då jag faktiskt mår bra nu vilket jag inte hade förr.
Jag vet inte vad jag föredrar, att vara mitt uppe i skitet eller stöta på det emellanåt. Just nu tror jag att jag hellre hade levt mitt i det än att bara möta på det när jag träffar mamma eller pratar med henne.

Idag, jag skulle bara vara hemma, ta det lugnt och försöka plugga lite. Fick reda på att tentaresultatet var uppe från tentan jag hade för ca. 1,5 veckor sedan, kollade det och såg jag fick G. Andra tentan på hela utbildningen jag klarade på första försöket, gud vad glad jag blev. Ringde mamma och störtbölade av lycka. Hon sa att hon bjöd på mat för att fira vilket jag tyckte lät som en trevlig idé. Ringer upp en stund senare och frågade, idiotiskt nog, om hon hade druckit (klockan var då 12)och självklart hade hon det. Blev irriterad på att hon ALDRIG kan vara nykter när jag ska dit sen kvittar det vilken tid på dygnet. Jag hade kunnat vara där klockan 6 på morgonen och hon hade ändå varit full. Hon frågade varför jag undrade om hon hade druckit och jag svarade att jag var sugen på en öl till maten men att jag sket i det i och med att hon hade druckit så hon kunde inte köra. Hon märkte nog av att jag blev irriterad för hon försökte hitta lösningar på det. Men jag valde att köra!

Min lycka över tentan försvann fort och gick över till ledsen över mitt(?) misslyckande över mammas drickande. Även om jag logiskt/teoretiskt sett vet att det inte är mitt fel så känns det som att det jag som gör det. För trots allt dricker hon mer nu än när jag bodde hemma. Jag klarar inte alls av hennes drickande längre och allt blir så mycket jobbigare än det var när jag bodde hemma och till och med då tyckte jag det var jobbigt men nu är det fan värre! De sa att det skulle bli bättre när jag flyttat men förhelvete inte! Det är värre! Trots mina bättre dagar.

Nu sitter jag här men tårar längs kinderna, ångest som in i helvete och vill bara att Alex ska ringa men vet att han inte kommer göra det för Ida. Jävla mög!! HATAR HENNE, även jag vet inte att jag inte ska behöva det...

// Emma

Allt är inte så lätt som det ser ut!

Klart jag klarar det, eller?

Idag kan jag klara allt! Jag har bestämt mig för att jag ska ta mig genom detta, klara skolan och börja må bra! Jag ska verkligen klara det! Jag ska! Men ändå kommer frågan om hur det kommer gå i morgon, kommer jag ge upp då igen, sluta försöka eller kommer jag ge upp om en vecka, två eller någon månad?

Jag är rädd, skit rädd att jag kommer ge upp ännu en gång! Jag vet inte hur det kommer sluta då, hur ska det gå om jag sjunker ner igen? Hur ska jag då ta mig upp?

Tårarna rinner just nu för jag vet inte hur det kommer se ut, hur jag kommer må eller något! Detta går inte men jag försöker för jag ska klara det! Jag ska, men kommer jag klara det? Jag vet inte om jag kommer klara det. Bara på denna stund jag har skrivit detta inlägg har jag svängt till att jag inte klarar det, för jag finns inte där jag fanns förr, jag finns inte hos de jag kunde prata med. Jag finns bara hos personen som står mig närmst för hos de andra är jag borta. Kära TSare... Jag finns inte hos er längre

Äsch skit samma! Det får gå som det går!

// Emma

På något sätt ska det gå!

Dagen har varit bra, men ändå sitter jag här. Tårarna längs kinderna, kramp i bröstet, tungt att andas och skakar.

Det känns som jag kämpar, kämpar och kämpar men jag kommer ingen vart, jag står bara stilla. Även om jag kanske inte mår så dåligt som jag har gjort periodvis så känns det som jag inte bli bättre än såhär. Jag känner mig värdelös att jag inte kan må bra utan detta är så bra jag kan må.
Jag har även märkt att jag inte alls klarar av mammas drickande lika väl som jag gjorde innan utan det tar på mig mer nu än vad det gjorde då. Jag blir sur så fort jag märker att mamma har druckit och jag känner mig besviken även om jag inte blir förvånad. Just nu känns det som det är mitt fel att mamma dricker mer än vad hon gjorde när jag bodde hemma.
När jag var hemma så kunde jag hindra henne lite i alla fall, men nu, nu kan jag inte göra ett skit för det kvittar hur sur, irriterad eller arg jag blir så gör det ingen skillnad. Dessutom så vet jag att hon mår sämre nu än innan och det är också mitt fel. Jag räcker inte längre till, jag duger inte, inte ens för att hjälpa min egna mamma!

Dessutom så känns det inte som jag duger till Alex, vet att han tycker det men det känns inte så. Jag kan inte göra honom glad, för jag mår inte bra och är inte lycklig. Jag duger inte till för att kan inte ta hand om mig själv.

Jag duger inte för fem öre och allt hade varit bättre, gladare och lugnare utan mig. Men trots att jag har dessa tankar så kan jag inte bestämma mig om hur jag ska göra. Ska jag eller ska jag inte? Just nu vill jag men hur kommer det bli i morgon? Kommer jag vilja då? Ingen aning!

Har inte bestämt mig om vad som händer men en sak i säker skiter nog i skolan i morgon...

// Emma

Bjuder på min nya tatuering, tre och fyra i samlingen...

Glömt!

Har glömt att berätta om rättegången jag var på...
Alla kanske inte vet vad jag pratar om men en del gör det. Hur som helst är inget jag vill prata om så blir bara lite kort.
Rättegången ägde rum den 16 november. Allt gick bra och han fick straffet han förtjänade. Tre år och skadestånd, dock sitter känslorna kvar lika bra än som de gjorde innan...

Döden

Gårdagen finns än i mina tankar och idag har jag smält det jag gjorde. Tankarna jag hade när jag jobbade fick mig till att vela och undra varför jag mår såhär, varför jag tänker dessa tankar.

Jobbade igår, som vanligt, vår nya gubbe hade gett upp om livet så vi hade täta koller på honom. Han andades tungt och har inte ätit på flera dagar och knappt druckigt dessutom kämpade han inte emot. Senast igår fick vi lägga benen på ryggen för att han sparkade oss. Man fick en tryckande känsla över bröstet när man såg honom försöka få luft, man försökte andas åt honom. Ens egna känsla satt i efter man hade gått där ifrån. Kändes nästan som man hade ångest.

Jag var där inne 19.55 och då andades han tungt, nästan snarkande. Sen var jag där igen 20.05. Fick en konstig känsla när jag låste upp dörren. Jag hörde inga snarkande ljud så jag gick försiktigt runt hörnet och kollade. Han var borta, lämnat detta liv. Jag hämtade hon jag jobbade med och ringde SSK. Konstaterade dödsfallet och hämtade saker för att göra vid honom.

Detta var första gången jag gjorde vid en död människa, dock inte första gången jag såg en död människa. Jag började tänka på hur äckligt, obehagligt och hemskt det var att göra vid en kropp, för det var ju det han var, en kropp och inget annat. Han var lealös, kallare än normalt men ändå varm. Han var meljerad (stavning) i färgen och varje gång vi vände honom mot mig öppnades ögat och jag kände mig iaktagen, hemsk känsla! Det var jobbigt och obehagligt att ständigt behöva stänga hans egna öga.

Tankarna snurrade att jag ville inte att någon skulle uppleva denna jobbiga känslan för att göra vid mig och jag började åter igen tvivla på mitt beslut. Hur ska jag göra? Eller framför allt hur ska jag orka?

Hur ska jag göra?

Jag vet inte hur jag ska göra. Vill låta dig gå för din egna skull men jag känner mig så jävla egoistisk! Det känns som om du inte vill ha mig för att jag antagligen har en ärftlig sjukdom, att jag mår dåligt och för att jag inte bor hos dig!

känner mig oduglig, förvirrad och bortglömd. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte vad jag ska göra för att klara detta. Vill inte förlora dig men känns som du sakta förändras även om du säger att så inte är fallet. Jag kan inte leva utan dig och jag kan inte leva med dig. Det går inte, men frågan är vad som är bäst? För dig är det kanske att vara utan mig men drar jag mig tillbaka nu vet jag att vi kommer ta upp kontakten igen om ett par veckor eller månader och då sitter vi i samma sits igen.
Jag borde lämna dig ifred för det är trots allt mig egna fel att du har henne. Du ville göra mig svartsjuk för att jag inte var redo för ett förhållande och du hittade en annan precis innan jag skulle fråga om vi skulle försöka igen. Du hittade henne du nu håller kär och jag finns inte längre med i bilden och det är mitt fel.

Sitter och gråter så fort jag tänker på dig, så fort jag känner mig ivägen, så fort jag inte får prata med dig, så fort jag ser något om dig och henne eller så fort jag ser någon annan med sin pojkvän/flickvän. Jag saknar dig och önskar det kunde bli vi men det går inte!

Jag orkar inte mer...

// Emma

Allt jag gör, gör jag för sent!

Sista gången!

I morgon är det sista gången vi pratar, i morgon så säger jag stopp igen! Jag orkar inte mer, jag är så otroligt känslomässigt instabil nu och är i upplösningstillstånd! Jag klarar mig inte med dig men jag klarar mig definitivt inte utan dig... Jag hade gjort vad som helst! Förstår inte att du har fört mig till denna plats igen, att du har lyckats dra ner mig på bottnen ännu ek gång, trodde inte det gick. Jag kommer aldrig att ställa mig upp igen, inte utan din hjälp. Men gör detta för din, vår, skull. Jag tror det är bäst såhär. Du har gjort ditt val och du får stå för det!

// Emma

Även denna natt kommer bli sömnlös och full med tårar men det är lugnt för jag vet att morgondagen blir värre!

Sitter här, vaken.

Här sitter jag medan mina scouter fortfarande sover. Ute blåser det fortfarande hur mycket som helst men vad gör det? Jag sitter inne i min onepiece och det är fortfarande glöd och varmt i kaminen sedan i natt.

Känner hur ångesten börjar komma, hur jag börja flyta iväg i mina egna tankar. Det känns som jag ska börja gråta vilken sekund som helst men får hålla tillbaka det så gått det går för här är vissa som inte riktigt vet, inte riktigt förstår. Ska snart ta och äta frukost för jag ska snart ta mig till jobbet. Ska först hämta Balle för hon ska följa med mig och jobbets hund till veterinären.

Jag undrar hur det kommer gå att jobba idag, är trött, irriterad utan anledning och som jag skrev innan är ångesten på väg. Det är dessa dagar som det brukar vara jobbigast på jobbet för mina boende känner av det på mig och blir själv oroliga. De börjar gå rundor, bråka, skrika och slåss. Allmänt jobbiga alltså. Jaja är väl bara att ta sig genom denna dagen också.

// Emma

Alla dagar är inte de samma även om de ibland kan kännas som det.