Jag har nu varit hemma i ca. två timmar och är fortfarande lika uppe i varv som när jag kom hem. Första gången jag har gråtit p.g.a. en stressig dag på jobbet. Det värsta är att det är inte de boende som har gjort det stressigt utan personalen jag jobbade med. En person som inte tål stress och blev helt till sig när det kom något oväntat. Allt blev kaos och det påverkade mig, vilket det inte brukar göra. Sen att hon inte ville ta den boende, eller den för att antingen boende var jobbig eller tung. De boende är lika tunga eller jobbiga för mig. Dessutom så ville hon alltid att vi skulle vara två medan jag känner att jag hellre jobbar själv än har en som bara står och kollar. Dessutom gick hon in i diskussioner med vår ena boende vi inte ska gå in i onödiga diskussioner med för denna person blir aggressiv och utåtagerande. Men droppen gick nog när hon jag jobbade med inte ville gå ner i köket eller tvätten för att hon var rädd... så det fick jag också göra!
När man jobbar med detta yrket, med denna sortens patienter måste vi jobba samspelt, låta bli att stressa (tänka att vi är hos denna boende nu och inte tänka på allt vi måste göra, det går i snigelfart hos vissa och där är inget man kan snabba på), tänka på vad vi säger (man kan inte säga till vissa boende "Vi kommer om 5 minuter" utan vi måste säga "Vi kommer så fort vi kan" för vissa boende går i taket om vi inte kommer inom fem minuter).
Dessutom måste de som jobbar på dagen fylla på hos boende med blöjor, handskar, tvättlappar m.m. för att undvika situationer som idag. Då jag står hos en aggressiv nerskiten boende utan handskar, plastpåsar, blöjor eller tvättlappar! Det går inte! Speciellt inte när de sa att allt var klart och allt var lugnt!
Jag är så jävla slut så jag vet inte vad jag ska göra!
// Emma
Jag vill inte att denna sommaren ska fortsätta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar