Mamma

Varit på stranden idag, som vanligt. Efter stranden när jag och mamma satt på balkongen så såg hon såg konstig ut. Frågade vad det var och hon svarar att hon har hjärtklappning. Alla mina tankar började fara runt i huvudet. Sa till henne att dricka vatten och gå in där inne för där det svalare. Hon la sig på sängen och bad om något att ha över sig. Hon var alldeles genom svettig samtidigt som hon frös. Hon andades häftigt och oregelbundet. Hon vilade och jag kunde inte slappna av för jag var tvungen att kolla hennes andning. Jag var nog mer rädd än henne.
En timme senare när hon vaknade igen frågade jag om detta hänt innan, vilket det visade sig att det hade. Hon sa att det bara var ångest. Min första tanke var BARA ångest? Det  inte så bara med det. Blev irriterad hon när sa bara. Efter ett tag sa jag att hon kanske skulle kolla upp det och då fick jag svaret att Linda, som har panikångest bara fick tabletter och det ville hon inte ha! Jag läxade upp henne med att det finns så mycket annat man kan göra i stället för att ta tabletter.

Kanske är någon som tycker det är konstigt att jag reagerade så starkt på detta men att det "bara" är ångest slog mig rätt hårt, det kändes som att jag har ingen anledning till att ha ångest... Och att mamma är så negativ till tabletter gör att jag skäms över att jag själv har tagit tabletter. Även jag säger att första gången med antidepressiva räddade mitt liv, självklart med hjälp av Marlene.

En annan sak jag reagerade över idag var när mamma sa: "När jag är DUKTIG och inte dricker alkohol så är det du som gör det?" Vet hon om att hon dricker för mycket och ville ha mitt beröm för att hon inte drack eller skulle jag ha dåligt samvete att jag tog en drink som jag inte ens drack upp? Tog bara en klunk. Mamma drack dock upp den med kommentaren "Man kan inte hälla ut sprit..."

// Emma

Konstigt att jag vänder alla saker som mamma säger så att de blir negativa mot mig själv...