tisdag 25 oktober 2016

Sekretessmarkering

Ibland tycker jag det är otroligt jobbigt att leva under sekretessmarkering. Jag kan inte beställa via internet, kan inte skaffa abonnemang. Men främst av allt min post kommer sent. Nu senast fick jag inkassokrav på en räkning jag inte fått. Dessutom kom den tre dagar efter att den skulle varit betald. Ringde direkt och de säger att jag måste betala 600kr mer än från början. De säger att de skickat det vidare och att de inte kan göra något. Varpå att jag frågar med gråten i halsen, när kommer jag få den räkningen då om denna kom sent? Hon säger då att jag kan betala in summan på samma bg och använda samma OCR. Vadå skickat vidare då om jag kan betala in på samma? Jag känner mig diskriminerad och straffad. Det är inte direkt så att jag valt att leva skyddat. Jo jag har ju valt att ansöka om det men inte haft direkt ett val. Jag hatar att ha skyddat och flera gånger funderar jag att ta bort det för det ger mig mer bestraffningskänslor och skuldkänslor.

onsdag 7 september 2016

Vad har hänt?

Vet inte hur längesedan det var jag skrev här. Har skapat nya bloggar och försökt skriva, men denna känns egentligen bättre. Ja, vad har egentligen hänt sedan jag skrev? Jag tror inte att jag berättat att jag fick hjälp av Familjefrid i kommunen jag bodde i. Otrolig hjälp fick jag där. Det roliga var ändå att jag dessutom började arbeta som barn- och ungdomsutredare på socialförvaltningen. Detta betydde att min terapeut på Familjefrid även blev en arbetskollega till mig. Oj, vilken prövning det blev. Jag jobbade där dock bara ett halvår, under provanställning, för att sedan sluta av olika anledningar. Var arbetslös ett tag sep-nov. Fick min anställning i slutet av september men började 2/11. Jag jobbar numera på ett HVB-hem för psykosocial problematik. I februari blev jag även biträdande föreståndare. Helt otroligt att jag ändå kommit så långt i mitt liv. Allt har dock inte varit en dans på rosor som det egentligen låter som. Pendlat otroligt i mitt mående. Fått gå emellan mamma och han ett flertal gånger och efter jul förra året eskalerade allt. Brutna revben, graviditet = abort för det var han som var pappa, även en liten tankeställare från Familjefrid om jag hade behålla barnet hade terapeuten haft anmälningskylldighet = mina gamla kollegor hade utrett. Blev PIVA några gånger, erbjuden inläggningar för skydd samt mitt mående. Alla i min omgivning var otroligt oroliga över mitt liv. Letade bostad för jag fick nog och människor runt mig hotade med att anmäla. Skyddad identitet har varit på tal under en längre tid men har inte kunnat ansöka fören det var klart med en flytt. Jag och min man, ja jag är gift numera, hittade ett hus att hyra och papperna om sekretess skickades in. En otroligt jobbig väntan på svar. I mitten av juli fick jag reda på att jag fick sekretess i två år. Detta med sekretess är bra att det finns. Men det känns oftast mer som en bestraffning som jag finner är otroligt jobbig. Jag kan inte få saker på faktura, måste beställa saker genom en vän, blir ifrågasatt, komma på lögner till andra (t.ex. jobbet där jag tycker det är skit jobbigt att erkänna att jag har skyddade identitet). Senast idag fick jag otroligt jobbiga känslor över att jag inte kan få faktura till apoteket till mina, otroligt, många mediciner. Jag kan heller inte ringa till vårdcentralen eller psyk utan en massa jobb för att de ska komma åt min journal. Dessutom, jag blev av med familjefrid den tiden jag behövde det som mest. Jag tvingas fly från mitt liv och bosätta mig i en annan kommun och då kan jag inte gå kvar på familjefrid. Jag förstår det då det är via kommunen men är det mitt fel att jag behövt flytta? Tur att det är fritt vårdsökande och att jag kunde behålla kontakten på psyk. En annan rolig men jobbig sak är att min kurator gick i pension i samband med allt detta också. Det visar sig sen att en klasskamrat från socionomprogrammet fått tjänsten. Så nu har jag även en klasskamrat där. Kul, eller inte... Jaja slut kacklat av mig idag (autokorrekt vill ha kacklat till kaklat...) Kan jag så kan du! Emma