Idag, även igår kväll, är en jävla piss dag! Ångest så att det heter duga och en ordentlig dos av dåligt samvete över något jag inte bör ha dåligt samvete över. Jag vet inte hur det ska gå med kommande skolstart, praktik och framförallt höst! Vet hur jag blir under hösten/vintern och jag ser verkligen inte fram emot det.
Från igår eftermiddag har jag mått skit. Jag har börjat känna så mycket känslor som jag inte är van vid. Jag har slutat stänga av och det är det enda jag vill göra igen, slippa känna! Hade gjort vad som helst för att slippa det. Det var så mycket lättare då, lättare att prata, lättare att leva. Nu känns det som varje andetag gör ont och så fort jag öppnar munnen håller jag på att börja gråta. Jag vill inte släppa på känslorna för jag är inte van vid dem. Jag vill inte känna för jag är inte van, jag vet inte hur jag ska hantera det och det känns knappt lönt att släppa ut dem för de lär snart komma tillbaka. Det går i en enda stor cirkel. Kanske större än förr men det ändrar inte det faktum att jag någon gång kommer tillbaka till där jag började så varför ändra något? Det är ju lättare att slippa pendla i känslorna och slippa må bra för att sedan må skit. Jag kommer aldrig få må bra hela tiden och då kan jag lika bra må dåligt hela tiden och slippa bli besviken?
// Emma
Jag håller vad jag lovar och jag lovar inget jag inte vet att jag kan hålla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar