Jag behöver prata med dig men det går aldrig, för du har aldrig möjlighet att prata. Dessutom så vet jag inte hur jag ska ta upp det, hur jag ska förklara för jag vill inte såra dig, igen. Men saken är den, jag älskar dig än otroligt mycket dessutom, men du finns inte där för mig längre. Du berättar inte vad det är som är fel som du gjorde förr. Du frågar inte vad det är med mig när du hör, vilket jag vet att du gör, att det är något som är fel. Du skriver alltid, eller säger, att du inte vet vad du ska säga vilket du aldrig har gjort förr. Du finns inte där för mig längre som du gjorde ett tag. Även om jag vet att tiden förändras men jag vill inte att du ska förändras, jag vill ha dig som du alltid har varit. Jag vill ha dig för den du är, den du var innan.
Alex, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vart jag står.
// Emma
Tiden förändras...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar