Är jag på väg in i den berömda väggen? Känner inte längre någon glädje i att gå till jobbet, känner bara en stor olustkänsla när jobbet ringer. Jag vill inte svara men vet att jag måste för att klara mig ekonomiskt. Allt känns bara så jobbigt när det gäller jobbet och det gör inte saken bättre när de boende på jobbet är mer krävande både psykiskt och fysiskt! Det är så tungt och krävande då den ena skriker efter en på ena hållet och andra på det andra hållet! Springer upp och ner för alla trapporna och får höra "Jag är så sjuk så sjuuuk, jag kommer dö!" Försöka lugna människan som är helt inne i sin sjukdom, försöka lugna människan som har sån ångest när man inte har tid är svårt! Speciellt när hon tror att hon kommer att dö bara för likbilen har varit där och hämtat vår kära gubbe som gick bort härom dagen.
Att inte känna sig tillräcklig och bara vara i vägen hela tiden. Känna sig snurrig och inte riktigt veta vilket ben man ska stå på.
Tänkte på det innan idag, om mindre än två år är jag färdigutbildad. Jag är examinerad socionom! Sjukt vad tiden går fort... Denna terminen läser vi psykologi och samtal. Nästa termin är praktik, sen är det c-uppsats sen är det bara en termin kvar! SJUKT!
// Emma
Om två år är jag klar men innan dess är det mycket som ska göras och jag SKALL må bra! Jag har inget annat val!
Tack för det! Jag kommer följa din blogg också, väldigt intressant :)
SvaraRaderaOm du vill och har lust så får du gärna ge mig kommentarer och försöka få andra att läsa den, för jag vill ha tips på vad jag skulle kunna skriva, vad som kan vara intressant att läsa osv.. Tack :)
Svar: Handledsvärmare har jag gjort hur många som helst, bara att sy ihop i sidan ju :P Men jag ska sticka efter mönster, någon gång...
SvaraRaderaJa, det där med smygsupandet är nog rätt vanligt precis som du skriver. Och det komiska för mig var att när jag först började märka av mammas smygsupande så blev det helt plötsligt väldigt tydligt. När jag började lägga mer och mer märke till mammas drickande så kunde jag tillslut inte längre vara tyst. Så när jag påpekade hennes sätt att dricka, konsekvenserna och såvidare, så fick jag självklart en aggressiv reaktion, som jag har lärt mig är väldigt vanligt vad det gäller alkoholism. Så tillslut började hon gå runt med vanliga dricksglas som ibland innehöl öl, ibland vin, och hon försökte hela tiden få mig att tro att det var saft eller vatten.. Nu i efterhand undrar man ju om hon var trög? Eller om hon försökte få mig att tro att JAG var trög.
SvaraRaderaUppdaterna gärna din blogg, vill följa & läsa dina inlägg :)!