Är trött, stressad och irriterad! Tenta i morgon och jag kan inte ett skit, ett snyft, ja ingenting! Har inte alls orkat bry mig och berget av papper har vuxit och vuxit i jämn takt med tankarna. Tankarna svämmar över och känslorna sipprar ut. Klarar inte av tanken på att vara själv, själv med mina egna demoner, demonerna som förföljer mig vart jag än går, vart jag än vänder mig.
Känslor, tankar och plugg är mitt liv, inget går bättre än det andra och jag orkar inte mer.
De eviga tankarna som drar mig neråt, ner till bottnen på havet som bara blir djupare och djupare för varje andetag jag tar, för varje tanke jag tänker och för varje handling jag gör. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag tar mig upp på morgonen, hur jag drar mig igenom dagarna, veckorna, månaderna!
Dagarna blir längre men inte dygnens timmar. Ett dygn kommer alltid att vara 24 timmar men men min dag är ofta 48 timmar om inte mer. Att dagen kan vara längre än dygnet.
Påsarna under ögonen är snart sopsäckar svarta som natten, medan ögonen ser ut som åar fyllda med blod.
Orken tryter och jag vet inte hur jag ska ta mig upp, upp ur havet som växer, växer som ogräset i en rosen rabatt, bara det att ingen rensar rabatten utan låter det bara växa.
Kanske ska tänka på dagens slut och ta och sova, är ju trots allt en dag i morgon också.
// Emma
Dygn och dagen är inte samma sak men de ska passa ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar