Ensam

Ensamheten gör sig påmind. Tycker inte om att vara själv. Allt blir så mycket jobbigare eller vissa saker blir lättare. Det är jobbigt med alla tankar, alla paranoida tankar om att det är andra här. Inbillningarna av ljud m.m.

Har fått höra att jag alltid mår sämre när jag är själv hemma för att jag börjar bearbeta saker och sakta men säkert börjar må bättre. Jag vet inte om jag köper det eller inte. Jag tror inte att jag kommer må bättre, eller kanske, kanske börjar må "hanterligt" bra. Jag vill kunna fungera som en människa igen, kunna plugga, kunna jobba och kunna ta tag i min fritid. Jag vill vara den jag en gång var!

Var med om något hemskt innan. Fick en tanke innan som kom från klarblå himmel. Jag stannade vid bommarna som gick ner och tanken slog mig direkt att jag skulle köra ut på spåret! Jag kände hur bilen började rulla framåt igen och nosen på bilen hamnade under bommarna. Helt panikslagen stannade jag bilen! Vad höll jag på med?
Nu ca. en timme efteråt sitter jag och tänker om vad som vore bäst eller inte. Tror det var tur att jag stannade bilen! Jag hade nog ångrat mig annars! Ett liv efter livet utan Marlene och han? Har svårt att tänka mig att lämna dessa personer!

// Emma

Allt är inte som det verkar!