Novell

Har inget vettigt att skria så slänger upp en gammal novell jag skrev 2007 när jag gick första året på gymnasiet.
Detta har hänt men under anda omständigheter och med andra personer. Novellen är om mig men slutet har inte hänt för här sitter jag och skriver.

    Varför just jag och varför just den dagen? Det är tankarna som snurrar i huvudet, jag som litade på honom det var ju han jag alltid kunde ringa till om det var något som hade hänt.
    Jag ligger där hemma i sängen och kan inte släppa tanken om det som hände förra veckan på jiingijamborii lägret. Jag känner hur tårarna rinner ner från kinden samtidigt som jag kollar på klockan, den är 03.01. Jag kan inte släppa tanken om det som hände och om det som han gjorde, allt var så fel.  Allt hände under den veckan som jag hade gått och längtat efter så länge att jag äntligen skulle få åka på lägret som alla har pratat om scoutlägernas läger. Allt börja så bra den veckan, den dagen. Vi hade fått den bästa platsen på det stora fältet i Rinkaby,  där vi skulle bo den veckan. 
    Näst sista dagen på detta läger var det min födelsedag som jag hade längtat efter så länge, jag älskade att fylla år på läger man blir så uppvaktad och alla på hela lägret sjunger för en. Jag fyller år den andre juli som nu inte betyder ett dugg för mig för det var den dagen allt började.
    Han stod vid den stora portalen som bestod av två trefötter som var sammansatta med plankor upptill och jiingijamborii flaggorna. Han kallade på mig och jag trodde det bara var för att han ville prata med mig om något som hade hänt. Han började prata med mig och fråga hur allt var. Han såg på mig att jag var ledsen och att jag inte mådde så bra. Han började krama mig som en tröst men stoppade inte vid det utan började ta på mig. Han sa att det skulle hjälpa mot alla problem och det skulle inte gör ont, han drog in mig i skogen som låg bredvid. Han började ta av mina kläder och sedan hans egna. Han tog på mig mer och började ta fram “den” ur hans kalsonger och stoppade den i mig, han drog den ut och in. Jag skrek och skrek, försökte be honom att sluta. Jag kände hur tårarna började komma, jag skrek en sista gång men ingen hörde, ingen kom.
    Jag har gav upp hoppet lät honom göra vad han ville, lät det ta den tid det tog. Låg i det blöta gräset och hoppades och trodde att det inte var jag som låg där, det var någon annan, inte jag, inte då och inte där var tankarna som passerade. Jag kände hur det började svida och rinna någon sörja där han har “den” den där saken som var hans privata del den som jag inte ville ha där, emellan min ben. Det kändes som jag inte fanns som om jag hade lämnat min kropp vad var det som hände var det verkligen jag som blev utsatt för det här?
    Jag känner hur mina ögon har börjat torka igen när jag ligger i sängen och tänker. Det är många frågor som kommer upp i huvudet om vad det som har hänt. Är det mitt    fel, det som hände? Har jag gjort något fel? Kommer jag kunna lita på några killar igen? Kommer min kille att tror mig? Det är några av frågorna jag inte kan få svar på.              
    Jag börjar gråta igen och försöker hitta min killes nummer i mobilen, jag hittar honom och ringer. Efter några signaler så lägger jag på eftersom det inte var någon som svarade. Jag skickar ett sms och skriver:

“Hej älskling det är något som jag vill berätta, det är något som har hänt på lägret som jag var på. Puss älskar dig ring när du kan”

Jag hör hur mobilen ringer, det är han, min älskling. Jag tar upp mobilen och svarar.
    - Hej älskling du hade skickat sms, vad är det som har hänt?
Han pratar som han aldrig har pratat innan, han låter orolig och rädd.
    - Hej älskling, jag har blivit våldtagen.
Jag blir tyst så som han, jag vet inte vad han tror om mig, han kanske tror att jag är trög? Men så kommer det jag aldrig trott.
    - Jag tror inte på det du säger jag tror du ljuger!
    - Jag ljuger inte! Jag talar sanning! Varför tror ingen mig?
Han lägger på luren och vägrar svara när jag ringer, jag får en känsla av oduglighet och börjar få panik. Har det hänt eller var det bara en dröm, en hemsk dröm? Jag skickar ett sms till en kompis som kallas för Hösse som brukar ställa upp på allt och inget. Jag skriver:

“Hej Hösse det är jag, Emma. Tror du att jag kan komma till dig? Jag mår inte så bra, jag är nere och behöver tröst.

Jag hinner tänka ett par tankar innan jag får svar där det står:

Hej Emma, jag känner inte för att du kommer till mig idag har inte tid med dig!

Jag börjar gråta och tänker är jag ensam eller inte? Jag har ingen som kan stötta mig, ingen som kan agera stöttepelare. Vem skulle jag kunna prata med, mamma? Joop? Det svaret är enkelt för ingen av dem kommer att förstå, ingen kommer att fatta.
    Jag tar fram ett rakblad och skär mig. Jag känner inget, ingen smärta, ingenting! Allt svartnar och jag faller, faller ner till golvet och vet inte vad som hände. Dog jag? Är den första tanken som kommer upp i huvudet. Jag kollar upp i taket och vänder huvudet sakta och märker att jag ligger i mitt rum varför dog jag inte tänker jag, jag vill ju dö jag har inget att leva för, inget hopp och ingen tro! Jag tar upp en kniv i min låda som jag brukar använda på scouterna. Jag tar upp den ur fodralet och känner på eggen, den är vass. Jag tar sats och sätter den i magen. Det svider och bränner, hoppas jag dör, efter tanken svartnar det.

AV Emma Abrahamsson OP1B

// Emma

Använd dig av skrivandes talang. Förvräng och ändra historian för att få ut allt du känner.