Måste bara...

Jag måste bara få skriva, skiter i hur inlägget blir, hur det ser ut eller liknande som jag brukar göra. Idag måste jag bara få VRÄKA av mig ALLT!
Är så trött i kropp och själ! Är trött på att ta allt ansvar, trött på att aldrig få ta det lugnt, trött på att inte kunna slappna av, trött på att inte kunna sova eller äta normalt. Ja jag är trött på allt.
Känner mig utmattad. Orkar snart inte längre utan att jag kollapsar ihop någonstans, antingen på jobbet eller skolan för jag är nästan aldrig någon annan stans.
Inte blev det bättre idag på årsmötet då den som är äldst börjar klaga på våra hajker. Att vi inte har möten m.m. men det är inte så roligt att lätta energi på möten då ingen kommer, lägga pengar på saker när ingen kommer eller sitta och planera ihop ett bra program när ingen kommer!!! Är så trött på allt klagande m.m. jag är inte mer än människa! Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör.

// Emma

Det kommer en dag då jag inte kommer orka gå upp ur sängen om det fortsätter såhär...

Jävla pissskitdag!

Denna dagen skulle jag fan inte gått ur sängen! Även om jag säger det många dagar så tar denna dagen fan priset!
Dagen började med att det var ovanligt svårt att komma ur sängen men det gick. Åkte till skolan och allt var bra, föreläsningen och redovisningen gick bra. Varför sitter jag då här och klagar?
När jag slutade skolan så tog jag tåget hem igen och skulle möta en kompis på stationen men hon blev sen för hon "skulle bara" så jag stack hem och skulle hämta bilen för att hämta upp henne. På väg till bilen ska jag ta upp mobilen men fastnar i hörlurssladden och mobilen faller till marken. Redan småirriterad tar jag upp min mobil och kollar den och inser att hela jävla skitskärmen är spräckt! Ringer till mamma (som är full, som vanligt) bryter ihop totalt vilket känns idiotiskt. Frågar om jag får låna pengar till en ny mobil då skadan inte går på garantin och jag inte orkar dra i hemförsäkringen för att fixa det... (Vet får skylla mig själv).
Hur som helst hämtar jag upp Marlene och kör mot mamma. När jag nästan är hos mamma ringer mobilen och jag ser att det är Alex som ringde. Jag borde ha blivit glad men vet inte kändes mest som om jag inte ville svara för att jag kände mig jobbig bara för jag var på ett verkligt skit humör! Jag tycker inte om att vara jobbig mot honom för jag vet att jag har sårat honom så att det räcker. Men blev att han blev lite irriterad över att jag inte tog mobilen på hemförsäkringen så jag kommer skicka upp mobil och garanti på honom så får han fixa det, så jag har gett honom en telefon nu.

// Emma

Vissa dagar önskar jag att min innersta önskan slog in

Väggen?

Är jag på väg in i den berömda väggen? Känner inte längre någon glädje i att gå till jobbet, känner bara en stor olustkänsla när jobbet ringer. Jag vill inte svara men vet att jag måste för att klara mig ekonomiskt. Allt känns bara så jobbigt när det gäller jobbet och det gör inte saken bättre när de boende på jobbet är mer krävande både psykiskt och fysiskt! Det är så tungt och krävande då den ena skriker efter en på ena hållet och andra på det andra hållet! Springer upp och ner för alla trapporna och får höra "Jag är så sjuk så sjuuuk, jag kommer dö!" Försöka lugna människan som är helt inne i sin sjukdom, försöka lugna människan som har sån ångest när man inte har tid är svårt! Speciellt när hon tror att hon kommer att dö bara för likbilen har varit där och hämtat vår kära gubbe som gick bort härom dagen.

Att inte känna sig tillräcklig och bara vara i vägen hela tiden. Känna sig snurrig och inte riktigt veta vilket ben man ska stå på.

Tänkte på det innan idag, om mindre än två år är jag färdigutbildad. Jag är examinerad socionom! Sjukt vad tiden går fort... Denna terminen läser vi psykologi och samtal. Nästa termin är praktik, sen är det c-uppsats sen är det bara en termin kvar! SJUKT!

// Emma

Om två år är jag klar men innan dess är det mycket som ska göras och jag SKALL må bra! Jag har inget annat val!

Ångest

Ångest som in i helvete, hjärtat känns som det ska slå ut ur bröstet och jag vet inte vad jag ska göra. Jobbat hela dagen (8-17) sen städat så har nästan precis satt mig ner. Allt snurrar i huvudet och jag vet inte vad jag ska göra. Är ju inte precis så att jag kan ta och städa en gång till, har även duschat så det kan jag inte göra igen.

Såg för en stund sedan en bild på facebook, mitt exs flickvän. De har ett år i morgon. Kan väl inte mer än önska de grattis och hoppas han är lycklig. Det jobbiga är dock att det fortfarande tar så jävla hårt på mig att se de tillsammans. Förstår inte hur det fortfarande kan göra så ONT! 27 september 2007 blev vi tillsammans. Allt var underbart när vi träffades men när vi inte sågs så var det verkligen upp och ner, fram och tillbaka. Tror inte någon av oss visst hur det var, mycket bråk m.m. och mycket p.g.a. mig. Han fanns där för mig när min mormor gick bort, han fanns där när jag bråkade med mamma, med Joop eller när jag bara hade en pissig dag! Han fanns där i vått och torrt.
Saknar honom men är väl inte menat att det ska bli vi?

// Emma

Kärleken är inte så lätt

PS: Grannen ringde nyss på dörren, han kommer snart igen vill väl att jag ska köra honom i morgon men ska komma på någon anledning till att slippa, säger nog att jag ska hem till mamma. Orkar inte köra honom när jag ska jobba sen. Eller så säger jag att jag måste plugga, tycker inte om att ha en massa innan jag ska jobba vill vara hemma och ta det lugnt...

Huvudvärk!

Är så otroligt trött på denna huvudvärken! Har haft migränliknande huvudvärk i två-tre veckor nu och jag börjar bli trött på det! Vet inte om det är stress, sömnbrist, näringsbrist eller vad det är. Vet bara att det gör ont så att jag vet inte var jag ska ta vägen. Huvudvärken gör även att jag får sån ångest p.g.a. allt jag inte orkar göra. Hade en sån ångest igår att jag bara låg och vred mig i soffan, försökte tvinga mig upp för att gå ner i tvätten en gång i timmen.
Gårdagen var inte att leka med men dagen idag är inte mycket bättre vad det gäller huvudvärken men ångesten har jag sluppit, mestadels iaf.
Trodde den skulle komma i kväll efter jag har varit hos Mattias och pratat om Joop men det gick rätt bra ändå, vilket är skönt! För en kväll till med den ångest jag hade igår vill jag inte vara med om. Kändes som jag skulle avlida!

// Emma

Huvudvärk är ett täcken på att något är fel?

Tårarna rinner längs kinderna och jag funderar på att det börjar bli en vana så fort jag prata med dig eller tänker på dig. Det fula är att jag har börjat tänka på att du försökte göra mig svartsjuk så råkade du träffa henne och fick känslor för henne, inget du kan göra något åt... Det är inte ditt fel så fall mer mitt.

Ångesten denna kväll är värre än den jag någonsin upplevt!

Prata

Jag behöver prata med dig men det går aldrig, för du har aldrig möjlighet att prata. Dessutom så vet jag inte hur jag ska ta upp det, hur jag ska förklara för jag vill inte såra dig, igen. Men saken är den, jag älskar dig än otroligt mycket dessutom, men du finns inte där för mig längre. Du berättar inte vad det är som är fel som du gjorde förr. Du frågar inte vad det är med mig när du hör, vilket jag vet att du gör, att det är något som är fel. Du skriver alltid, eller säger, att du inte vet vad du ska säga vilket du aldrig har gjort förr. Du finns inte där för mig längre som du gjorde ett tag. Även om jag vet att tiden förändras men jag vill inte att du ska förändras, jag vill ha dig som du alltid har varit. Jag vill ha dig för den du är, den du var innan.

Alex, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vart jag står.

// Emma

Tiden förändras...