Här gäller det att vara med! Efter en bra dag kommer det dåliga! Allt skit kommer över en på en gång! Alla tankar, känslor och kommentarer kommer ifatt mig. Jag måste verkligen lära mig att stänga av igen om det så ska kosta glädjen jag har börjat känna. Nu när man har börjat känna glädje igen så faller man djupare tillbaka! Längre ner än vad man var sist, djupare ner i havet av känslor och orken för att simma upp tar allt mer energi, allt mer ork och allt mer vilja.
Jag vill inte känna dessa känslor, jag vill inte tänka dessa tankar och jag vill inte ha kommentarerna ekande i huvudet. Jag vill inte, orkar inte. Vill ge upp, ge upp hoppet om att det kommer bli bra, ge upp hoppet om att må bra.
Hoppet ska försvinna för det är mer skadande än till nytta. Det drar mer ork än vad det ger. Hopp är inget för mig, snarare ett hopplöst ord som inte ska finnas i mitt ordförråd. Det ska försvinna! Bort!
Hoppet är inget för mig. Bara en plåga likt de andra orden, kommentarerna och känslorna som finns inne i mig. Inne, redo att komma ut, men jag släpper inte, släpper inte taget om muren jag har byggt upp. Det är mina känslor och jag ska behålla dom. I tryggt förvar i mig själv, där de hör hemma. Ingen ska få öppna mig, inte ens jag själv. Inte igen.
Har aldrig varit som nu, känslorna är där de ska men ändå känner jag mig konstig. Det känns fel. Allt är fel och jag gör fel, tolkar fel, säger fel och tänker fel. Ingenting blir rätt! Önskar att jag inte fanns, slapp existera men den hårda sanningen är att jag gör det. Jag finns och kommer väl antagligen alltid göra det. Tyvärr.
Som jag har sagt så många gånger så skiter jag snart i detta! Försvinner här ifrån men som vanligt kan jag väl inte hålla det simpla löftet! Värdelös på att kunna hålla saker! Varför lovar jag saker jag inte kan kan hålla?
Lögnare bör inte finnas, lögnare borde inte få stanna på denna jord! - En klok person.... i alla fall när det gäller denna lögnaren....
// Emma
Jag är en lögnare som inte borde finnas....
Oh jag lider med dig så vännen, jag känner igen mig i varje ord och mening du skriver. Det är som jag själv skulle skrivit det och vad ska jag skriva för att du ska må bättre? Det vänder, det är bara svårt just nu? Men när man mår bra och än en gång åker ner, orkar man ta sig upp igen? Ja det gör man, men det är svårt. Egentligen låg jag nyss i sängen och tänkte på dig och tänkte på vilken underbar människa du måste vara och vad lyckliga dina vänner måste vara för att ha dig i sitt liv. Jag vet inte varför jag började tänka så men jag tycker du värkar vara så genom god och en sån fin människa. Du är ingen lögnare eller något fel!! Du kommer aldrig vara utan det är alla människor som försört dig dom är felet och dom borde inte få finnas, du har aldrig gjort ett fel!!! Du är ett maskrosbarn min älskade hjärta. Hoppas det vänder snart igen till det bättre!! Om du vill prata så maila mig på sofiajansson1990@hotmail.se , jag kan aldrig säga att jag vet hur du känner dig, men jag kan förstå dig <3
SvaraRadera