Vad kan förändras på en timme, minut eller sekund? Trodde inte det kunde gå snabbt! Överlycklig i ena, dåligt i den andra, en skiftning på bara en sekund.
Allt går så snabbt, jag hinner inte med längre! Från att för tre veckor sedan inte orka stå upp, söka lägenhet och vara dömd till en evighet här hemma till att sitta här med ett påskrivet kontrakt och ett inflyttningsdatum! Ojoj vad jag har hunnit med!
Flyt på hög nivå här, men ändå så slipper jag inte känslan, känslan av värdelöshet, ångest och de evigt återkommande tankarna! Tankarna jag inte kan dela med någon annan än mig själv, möjligtvis Mattias ibland.
Flytt den 7 och 9 augusti sen är jag ensam, ensam i min egna, ja min lägenhet. Kan det bli bättre? Vet inte själv om det kan bli det. Kan vara rätt läskigt att vara själv. Vad kommer att hända? Kommer jag klara av det? Hm... många frågor som det bara finns ett sätt att få svar på, genom att flytta och testa. Dock är det lite fel datum då jag vet att Mattias antagligen har semester, inte jätte bra när jag vet hur jag blir när jag är ensam.
Känner att jag är rädd att börja må bra, kommer jag kanske orka göra något som jag kanske inte hade velat när/om jag mår bra? Tankarna finns ju där och de kanske kommer hända något? Hoppas på det bästa men är rädd. Är lite som min lärare sa en gång, det är inte bara att överleva utan leva. Kommer jag att kunna börja leva eller jag ska fortsätta med att överleva?
Den ständiga rädslan om framtiden ligger som ett tryck över bröstet men känns samtidigt som framtiden kan inte bli värre än vad nutiden är. Ensamheten kommer den vara värre än rädslan av mammas man, kanske kanske inte. Jag vet inte riktigt!
// Emma
Man ska egentligen inte behöva vara rädd för sin framtid. Jobba med den istället för mot den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar