Humöret är tillbaka, det går upp för att dyka ner och sen upp igen. Pennlandet gör mig knäpp, eller knäppare än vad jag redan är. Men trotts mitt pendlande humör så hittar jag små glädjeämnen i denna grymma värld.
Tanken på att skolan snart är slut, tanken på sommar med Marlene, havet, flytt, läger och jobba! Vilken underbar känsla det är av att bara tänka på det! En känsla jag kan leva ett tag på. En känsla av frihet och hopp, glädje och lycka!
Glädjen och stödet jag får av människor runt om kring mig är obeskrivlig.Ett stort tack till de underbara människorna som faktiskt finns i mitt liv!
Bjuder på en väldigt gammal "dikt" som jag skrev för några år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar