fredag 21 januari 2011

Mitt liv

Jag föddes den 2 juli 1991, det betyder att jag nu i skrivandes stund är 19 år 6 månader och 19 dagar (om jag räknade rätt). Under mina 19 och ett halvt år i livet har jag varit med om mycket.

Till en början av min uppväxt var det väl egentligen inget märkvärdigt. Jag har aldrig haft min far i närheten och det var även så att min pappa nekade mig som liten så det har varit uppe i rätten. Det blev bevisat att han var pappa till mig och blev tvungen att betala underhåll.
 
I stället för mig pappa har jag haft min bror som fadersfigur. Min bror Håkan är 15 år äldre än mig och har varit den som har "läxat" upp mig. I och med att min mamma har varit ensamstående med två barn jobbade hon gärna över på sitt jobb på Pergo. Hon har jobbat sen hon var 17 år (hon var 30 när hon fick mig). När min bror närmade sig 20 års åldern började han fundera på att flytta hemmifrån. Vid 21 så bodde han inte längre hemma, jag som var 6 år och min mamma var nu ensamma för första gången. När Håkan inte längre var hemma tänjde jag på gränserna för jag visste att min mamma inte kunde bli arg på mig (för det hade ju varit min brors jobb förr)
När jag var runt 8 år skulle jag hjälpa en man med ett par kassar. Jag bar de upp till honom och hjälpte honom att ställa in varorna i kylen. När jag skulle gå märkte jag att dörren var låst (vet inte om det var jag eller han som hade låst den, jag brukar ha en vana att låsa dörrar). Mannen började hålla fast mig.... Han våldtog mig, jag var bara ett barn.
Jag berättade aldrig för min mamma, bror eller för någon annan om detta då han hade hotat mig att mörda min familj. Denna händelsen låg långt bak i mitt omedvetna och kom inte upp igen fören när min mormor dog 2007.

Jag brukar ofta säga att jag är uppvuxen på en krog, och det är jag nästan. Min mamma dricker väldigt mycket. Hon har alltid haft svårt för att dricka när hon är själv så varje gång min mamma var ledig var vi på krogen till de stängde (även om jag hade skola dagen efter). Mammas drickande var i en lugnare fas när jag var runt 10 år gammal (2001). När jag var 12 år träffade hon sin nuvarande man på krogen här i byn. Han är holländare och kunde då ingen svenska och trodde dessutom att mamma hette Vilhelmina då hon hade sagt hon var född där. Det ena ledde till det andra och hennes man flyttade till Sverige för lite mer än 9 år sedan. De gifte sig 030405.

Hennes man var allt jag kunde drömma om som en Pappa. Jag har dock aldrig kallat honom pappa för att jag vet vem min riktiga pappa är (alkoholist som tar hand om sin demenssjuka mamma) och för att han kom in så sent i mitt liv. Joop som han kallas, mammas man alltså, var underbar och bjöd mamma och mig på semester 3 gånger om året. Holland på våren och över nyårsafton och sen en sommar semester i ett annat land varje år.

Drömmen om en far sprack när han började krama och ta på mig på ett sätt som jag inte tyckte om. Jag var inte van vid detta och tyckte det var obehagligt varje gång jag bara fick en helt vanlig kram av honom. Hans kramar blev mer och han började ta på mig innanför mina kläder och han började även hångla med mig. Detta var inget jag berättade för någon för jag trodde att det var mitt fel. Det har ju hänt innan så varför inte nu.

När jag gick i 9an var jag med Joop i lastbilen som praktik. Var med honom själv i en vecka och jag sov MAX en timme varje natt, för jag var rädd. Han höll alltid om mig innanför mina kläder och pussade mig innan vi skulle sova (vi sov i samma säng) han tvingade mig även att suga av honom en kväll. När praktiken var över var jag väldig reserverad och pratade inte så mycket och jag slutade även äta.

I slutet av nian träffade jag min första stora kärlek Martin. Han fick mig att glömma saker och höll om mig på rätt sätt. Jag träffade honom varje helg och vi trivdes i varandras sällskap. Vi var tillsammans i 7 månader och de 7 månaderna var de bästa i mitt liv. Tyvärr svalnade hans känslor för mig och vi gjorde slut och vi slutade även prata. Förskräckt av sorg levde jag vidare i min bubbla.

Nian var över och jag klarade mig igenom med hyfsade betyg och jag började läsa omvårdnad i Hässleholm 2007. Jag var jätte nervös men där var en som jag kände, eller kände och kände vi umgicks när vi var små men hade inte umgåtts på flera år. Där var även tre andra ansikten som jag kände igen från byn. 2 av dom ville jag verkligen inte att de skulle gå i min klass!! Den ena av dom slutade men den andra var kvar.
För att lära känna varandra åkte vi iväg till Åhus med båda op klasserna (vi var för många för att vara en klass) där delades vi in i grupper, så kallade basgrupper. Vi sov i olika rum (blandat så det var inte bara från min basgrupp eller min klass) och det gänget som var där var helt otroliga! vi pratade och pratade och ändå kände vi inte varandra.

Tillbaka i skolan började jag umgås med några från klassen. Tre stycken som jag inte visste vilka det var, en som jag kände igen från byn och då min barndomskompis. En av de jag umgicks med var blyg och jag drogs till henne och detta var en början på en underbar vänskap som än står sig stark.

Som jag skrev innan så dog min mormor 2007 helt plötsligt och det kommer aldrig mer bli sig likt, hon dog den 5 oktober. Jag min bror och mormor stod varandra nära. Min mormor var den jag gick till så fort det var något för jag kunde ju inte lita på mamma eller hennes man. Min mormors död gjorde att min mamma började dricka mer igen. Min mamma var full på mormors begravning och Joop satt och skrattade! Detta blev min livs värsta dag och jag börjar fortfarande att gråta på bara tanken av den.
När jag kom till skolan fick jag kommentaren "ta och glöm din mormor" min engelsklärare är väl inte min favoritperson.

Under denna tiden hade jag även en pojkvän som var depressiv och hotade med att ta livet av sig varje gång vi bråkade. Han ringde mig när han var full och körde bil bara för att berätta hur dålig jag var. Som jag inte hade nog med annat! 

Det räckte inte bara att min mormor dog, att jag hade en alkoholist till mamma och en styvfar som utnyttjade mig sexuellt och som även hade våldtagit mig utan nu började han även att slå mig ibland när jag inte gjorde som han ville. Detta fick mig till att inte vilja leva mer. Jag hade bara en vän som jag kunde lita på och det var Marlene, hon berättade jag nästan allt för. Jag började i maj 2008 hos en kurator på ungdomsmottagningen där jag fortfarande går. När jag var 17 år gammal ville Mattias (min kurator) göra en anmälan till SOC för det Joop gjorde (då visste han inte om att jag hade sögit av honom) men jag insisterade på att han skulle prata med mamma och mamma skulle då prata med Joop för att se om det slutade. Det slutade ett tag men började sen igen lagom tills att jag hade fyllt 18. Numera håller han inte på, som tur är, nu är det bara kramar som jag kan gå med på men fortfarande inte tycker om.

Från den 8 juli 2008 hade jag en pojkvän som jag älskade men jag kunde inte ha någon närkontakt med. Han brydde sig mycket om fotboll och jag gjorde allt för att slippa vara med honom. Taskigt men sant. Vi bor ca 6 mil ifrån varandra och träffades kanske 10 gånger, sov tillsammans en gång på över de 2 åren som vi var tillsammans med.

Han har fått mig till att hänga kvar vid livet men vissa dagar klarar jag inte av tanken på att leva. Med hjälp av Marlene och Mattias har jag tagit mig igenom gymnasiet och går nu på högskolan samtidigt som jag jobbar och tar hand om hushållet när Joop jobbar (vilket är varje vardag, han är bara hemma på helgerna). Jag jobbar som undersköterska/skötare på ett psyk- och demensboende. Efter jobbet brukar jag komma hem och ta hand om min fulla mamma, har även hänt att jag behöver duscha henne och mata henne för att sedan bädda ner henne i sängen. En annan sak som har fått mig att fortsätta kampen om livet är scouterna som jag har varit med i sen jag var 8 år gammal. Detta var det enda sättet för mig att slippa vara hemma.

Min dröm är att bli socionom och jobba som kurator. Jag vill hjälpa andra att slippa det jag har och fortfarande går igenom! Mår jag fortfarande som jag gör när jag har tagit min examen kommer jag antagligen jobba som undersköterska/skötare ett tag för att ta mig upp ur skiten.

// Emma

"Man kan inte som barn/ungdom skapa en misshandlande styvfar och alkoholiserad och sjuk mor." Citerat från ett mail av Mattias

2 kommentarer:

  1. Oh gud vad hemskt, jag vet inte alls vad jag ska skriva för att verkligen beskriva mina känslor som jag känner just nu inför din "familj". Jag ser det inte som din familj utan monster som förstört en underbart vacker flicka som hade 1000 möjligheter. Jag tycker du är stark och modig som vågar så öppet skriva ut allt och även som klarat dig igenom allt. Du inspererar mig till att våga skriva ut allt om mig och mina sjuka hemma förhållande och det tackar jag dig för! Du är en väldigt stark förebild och jag förstår inte hur du orkar? Att du inte bara gav upp visar på den starkhet du besitter.Du gör mig stum och jag blir väldigt ledsen för din skull, inget barn ska behöva ha det så!! Jag håller med Mattias det kan aldrig vara ett barn fel och jag hoppas verkligen att du har insett det vännen! Massa kramar till dig och glöm inte att du är stark och modig!!

    SvaraRadera
  2. Usch, ingen trevlig läsning! Blir så förbannad på folk som utnyttjar barn, det är ju helt sinnessjukt! :( Det var verkligen synd att din bror var tvungen att flytta hemifrån eller att han inte tog dig med sig! Då hade han besparat dig mycket smärta. Dock kan man ju inte anklaga honom för det heller såklart, han kunde ju inte veta hur det skulle gå och var väldigt ung själv. :/

    Men att du klarat gymnasiet och pluggar vidare på högskolan trots det som hänt dig tycker jag är en otrolig prestation som du skall vara väldigt stolt över! Önskar jag hade haft 1/10 av den styrkan!

    Sen vad gäller pojkvännen du hade som själv var deppig. Det är oftast ingen bra kombination att två personer som mår dåligt försöker sig på ett förhållande. Väldigt sällan det leder till något bra i slutändan. :(

    Vet även hur du känner det med din mammas alkoholproblem. Både min mamma och pappa var alkoholister. Säger "var" för pappa dog julen 1998 och mamma är idag nykter sedan 5 månader pga rättsliga åtgärder.

    Jag känner ofta precis som du skrev i ett tidigare inlägg att jag mår bättre av att hjälpa andra så jag slipper hålla på så mycket med mina egna problem. Sen har jag precis som du inte så stort umgänge direkt. Så känner du att du behöver någon att prata med så är du alltid välkommen att maila, chatta, smsa eller vad du vill till mig! Min mailadress har du ju redan från bloggen så och resten kan du få med om du vill det.

    Hoppas verkligen att du kommer ur all skit du varit med om och får ett lyckligt liv för det är någon som du verkligen värd!

    Kram

    SvaraRadera