I morgon har jag läkartid. Lika avskyvärt som vanligt. Hatar läkartider! Sen har jag psykologen, om hon nu är frisk. Blir inte förvånad om hon är sjuk. Har inte varit hos henne sen 21/8. Sjukt jobbigt. Jag är beroende av rutiner. Visst att man kan bli sjuk men det gör inte det mindre jobbigt. Det är självklart okej att vara sjuk men för mig är det lika jobbigt att få en tid avbokad. Och nu har hon varit sjuk vid två tillfällen så hon är säkert borta i morgon också. Är hon det vet jag inte vad jag gör... Vill inte säga att jag ger upp för det gör jag säkert inte men känns verkligen som det. Jag är redan så skör. Så slut. Så borta att jag vet inte ens vad jag gör. Att ligga hemma och ha ångest över att gå till jobbet som jag egentligen tycker om. Att skrika av smärta i en kudde för att livet gör så ont. Det är inte mänskligt men det är min verklighet.
// Emma
Får se hur livet ser ut i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar