Sjuk?

Var hos Kerstin idag, kom fram till varför jag inte brukar ta kvitto. Står "Anledning: Sjukdom". Tycker inte om känslan av att jag är sjuk och jag tror inte att någon ser mig som sjuk, eller? Tvivlar så på mig själv när jag läser det, "Anledning: sjukdom". Känns jobbigt att läsa. Något annat som är jobbigt är att prata om är glädje, lycka. Vet inte ens vad det är längre. Hur är det att vara glad, att vara lycklig? Vad innebär dessa känslorna? Det var så längesen jag var riktigt glad, eller lycklig så jag har verkligen ingen aning om hur det är eller vad det innebär! Det är främmande. Hur ska jag kunna sträva efter att kunna må bra och vara glad när jag inte ens vet vad jag strävar efter? HATAR MITT liv just nu! Det är kört med allt!

// Emma Ni MÅSTE kolla en underbar blogg för bl.a. blyga människor och de med Social Fobi. http://blygamyran.wordpress.com/ Underbara Mucklan!

Han finns inte mer! Eller gör han?

Vet inte vad jag ska göra längre. Hur mycket mer ska jag tåla? Ska jag låta honom styra över mitt liv mer? Egentligen vet jag väl svaret, att jag bör inte lägga mer tid på honom men jag vet också hur det kommer sluta. Vi säger upp kontakten och om ett halvår eller ett år så kommer vi börja prata igen. Så är det alltid, varje gång. Vi pratade senast den 18de och det var inte länge, jag saknar honom men inget jag kan göra åt. Det är hans liv inte mitt, eller jo det påverkar ju mitt liv också men skit samma. Orka bry sig om sig själv... Mycket lättare att bry sig om andra. Vet inte varför jag har börjat slarva med maten så jävla mycket. Vad har jag ätit idag? Två mackor, sen inte mer. Igår åt jag dock för att Balle skulle äta. Typiskt oss, vi äter för att den andre ska äta. Men just nu, jag kan vara hungrig, ibland, men jag känner inte för att äta bara. Vet inte varför! // Emma Så trött på allt som heter känslor!

Personen i mitt psyke!

Hur kan jag låta honom, gång på gång, dra mig rätt ner i skiten. Eller han drar inte ner mig utan knuffar ner mig från platån jag står på. Jag har låtit honom göra detta nu de senaste åren. Denna gången är ingen skillnad. Jag låter honom komma nära inpå sen säger han något som får mig att rasa. Vi bråkar lite, han säger att han inte orkar, men jag orkar inte heller. Orkar inte med det mer.
Skickade ett sms till honom och frågade hur han ville ha det, säga upp kontakten med mig eller inte. Han svarade att han inte visste och jag kände för att svara att jag ska göra det lätt för honom och ta bort hans nummer och blocka honom på facebook men jag vet inte. Vågar jag det? Jag vet bara att jag orkar inte vänta.

Är så jävla trött på att känna mig svag, gråta mig till sömns, vrida mig av ångest!

// Emma

Hatar dig för att du påstår att du älskar mig. Hatar mig själv ännu mer för att jag älskar dig!

4 år och 4,5 år

Idag är det 4,5 år sedan mormor dog och 4 år sedan jag gjorde min minnestatuering. Saknaden av min mormor kommer aldrig att bli lättare och jag gråter bara av att tänka på henne. Min kära mormor. Jag hade gjort allt för att få se dig igen, verkligen allt!
Jag stängde nyss mitt sovrumsfönster, där bilden på dig står, jag tittade på den och fick tanken att svälja alla mina tabletter för att få komma till dig, men jag avstod för jag vet att du hade blivit besviken på mig. Jag vet att det är inte det du vill.
Förlåt mormor att jag har blivit den jag är idag, vill inte såra dig och jag ska försöka gottgöra dig så gott jag kan och jag hoppas jag inte misslyckas!

// Emma

Jag hoppas att du ser att jag försöker! Saknar dig mormor!

Bara av att de ringer och säger att Mattias, min ena kurator, är sjuk och vi måste omboka tiden raserar min värld! Dessutom fanns det ingen tid nästa vecka och då är även Kerstin, min andra kurator borta, så det betyder att jag inte kommer prata med någon nästa vecka. Jag mejlade Kerstin i förtvivlan om att jag inte vet vad jag ska göra när det känns som allt bara stupar neråt, ner i avgrunden igen! Jag vill inte vara där, jag som nyss kände av att livet lättade men nu är det neråt igen som gäller. Är så trött på detta pendlande att jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska ta mig upp igen når jag vet att jag snart åker ner igen!

// Emma

Hopplösheten ligger som ett lock över mig!