Gumman i Garaget.

Alkohol påverkar mitt liv väldigt mycket och ingen dag är den andra lik. Även om dagarna skiljer sig mycket så finns det likheter, likheterna är bråken. De riktas alltid mot mig. Det är mitt fel ditt och det är mitt fel datt, gör så gör si, gör du inte det händer det osv. osv. Mitt liv är omringat av bråk, lögner och svek. Man kan inte lita på någon av de jag bor med, det är upp till en själv att klara sig. Som Herbert Spencer menar att samhället är som naturen, den starkaste överlever.
Frågan är om jag är stark nog, kommer jag överleva? De flesta dagarna vet jag att jag kommer klara det och vissa dagar är jag helt inne på att jag inte kommer att klara det. Det är väl bara framtiden som kan visa vad som är rätt. Jag vet inte ens om jag hoppas på det ena eller om jag hoppas på det andra.
Ja får ständiga påminnelser om att jag inte är bra nog, stark nog. Påminnelser där jag känner ett extra starkt ansvar inför mitt egna liv, vilket är att ta hand om min mamma.
Det har inte bara hänt en gång att jag har varit orolig för min mamma, jag inte vet var hon är eller att hon inte svarar eller hör av sig när hon är borta. Ja jag är verkligen en mamma till min mamma. Det är inte rätt och det vet jag, men innerst inne är hon mitt lilla barn som inte kan ta hand om sig själv.
Kvällen den 28 januari hade vi gäster då min mamma fyllde år dagen efter. Gästen L är en god vän till familjen men även hon är väldigt glad för alkohol av fel anledningar. L tvingade ut min mamma till krogen här i byn och mamma sa då till sin man att hon skulle vara hemma vid ett på natten då krogen stänger. Jag som hade lagt mig rätt tidigt på kvällen hörde detta och kände paniken komma för jag vet av erfarenhet att mamma kommer aldrig hem när hon säger det då hon har druckit.
Jag somnade om och vaknar igen vid tre och känner direkt att mamma har inte kommit hem! Paniken kom och jag visste att jag har ingen möjlighet att få fatt på henne när hennes man är hemma. Efter många om och men somnade jag igen och vaknade när klockan ringde kl åtta. Jag låg och drog mig i sängen för jag visste att mamma har inte kommit hem och hennes man är fly förbannad och han är inte att leka med när han är arg. Jag smög mig långsamt upp och mötte vreden som kom från honom. Tur att jag skulle till jobbet så att jag slapp utbrottet som skulle komma när mamma kom. Innan jag gick till jobbet gjorde jag ett desperat försök att se om jag hittade mammas mobil vilket jag gjorde. Alltså jag kan inte ringa mamma. Jag visste att hon hade varit med L men hon svarade inte och på jobbet kände jag verkligen paniken ligga över mig.
Frukosten på jobbet kom och jag visste att Joop skulle åka iväg kl nio så jag kunde äntligen börja sökandet efter mamma. Lättnaden kom som en storm över mig när jag hörde min mammas röst, dock fulla röst, men det var ändå hennes röst jag hörde i andra änden av linjen. Hon var hemma och välbehållen. Jobbet gick fort och jag kom hem beredd att skälla ut min mamma men när jag såg henne kunde jag inte. All oro som jag hade burit släppte och jag blev lättad. Jag frågade var mamma hade blivit av och varför hon var dum nog till att gå ut när hon vet hur Joop är. Jag fick svaret att hon ångrade och att hon var tvungen till att sluta ge med sig när folk tjatar på henne att följa med ut. Hon vet lika väl som jag att hon inte kommer hem i tid. Min mamma hade varit på krogen tills ett men sedan gått till min pappa som fyllde 50 den 28 januari (alltså samma dag som mamma "försvann") hon var där tills fyra på morgonen och när hon skulle gå hem vågade hon inte för att hon visste att Joop skulle bli arg. Hon letade efter en möjlighet, L hade gått hem och somnat och min mamma hade ingen mobil. Nödlösningen blev att hon tog garage nycklarna och la sig i bilen i garaget. Efter att hon hade lagt sig kom hon på att hon inte kan öppna porten inne från så hon kom inte ut igen. När Joop kom och skulle iväg hittade han mamma i garaget. Mamma sa att hon hade tappat nycklarna och inte kunde komma hem. Hon fick Joops nycklar och gick hem. Ringde till Joop och "ljög" om att nycklarna låg på köksbordet.
Joop var sur den dagen och hade anledning till det. Dock har egentligen min mamma rätt till att gå ut om hon vill.

Jävla tur att Joop inte kan tänka. Han har sprungit runt i lägenheten och på köksbordet låg där inga nycklar. Dessutom hade hon ju faktiskt låst dörren när hon hade gått dagen innan.
Välkommen till mitt liv, hoppas ni slipper det.

// Emma

En vardag kan se ut på många sett och alla har sina problem men se upp, klaga inte det finns personer som har det värre.