Allas liv består av upp- och ner gångar, toppar och dalar. För min del är dalarna väldigt djupa och det gör topparna väldigt höga. Ibland känns det som dalen är ett bottenlöst hål som jag aldrig kommer komma upp från. Gång efter gång lyckas jag överträffa mig själv och ta mig upp ur dalen/hålet för att få en nypa luft och ny kraft sen tar jag åter igen ett djupdyk ner. Djupdyken blir fler men i perioder mår jag bättre än vad jag har gjort på flera år. Men denna dalen är djupare än vanligt och jag ser bara svart. Jag trodde inte att personen skulle lämna mig på det sättet som han gjorde. Egentligen har han inte lämnat mig utan han har bara hittat en annan och jag lät honom. Det var egentligen mitt egna fel för jag ville inte visa vad jag kände för honom. Om jag tänker efter ville jag inte ha honom men nu när han är med en annan vill jag bara vara med honom och ha honom för mig själv. Vill inte att han ska lämna mig. Inte igen!
Som vanligt när jag tänker kommer trycket! Trekant, fyrkant inget hjälper längre. Bara vänta ut det, stå ut som med allt annat jag lever med.
Jag känner verkligen av pressen från alla håll just nu. Saker som jag måste hinna med, personer som lämnar min sida, förväntningar att leva upp till och sen vill jag också hinna med att leva. Leva är något jag gör väldigt sällan, de gånger jag verkligen lever är de gånger jag är med Marlene.
Marlene är min fristad och hon kommer att få stå ut med mig i många år!
// Emma
Lev i nuet och låt inte det bakomvarande påverka dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar