Dröm eller Verklighet

Vad är dröm och vad är verklighet. Jag har ingen aning längre jag kan inte skilja på mina drömmar och verkligheten. Min utbildning håller på att gå i kras mitt mående är i botten.
Det gör inte saken bättre att han ville att jag skulle vara ärlig! Han fick adressen till min blogg och nu klagar han! Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom en dag till! En dag fylld av sorg, hat och lögner. Nu har jag öppnat mig helt dax att du antingen accepterar att jag har undanhållit saker och förvrängt sanningen! Jag har förlåtit dig dax att du förlåter mig!

Verkligheten är för hård! Jag vill återgå till drömmarna om att allt var bra!

ORKAR INTE MYCKET MER! Jag är bara en människa och sist jag kollade hade alla människor brister

// Emma

Undanhåll sanningen om du vill men den slår hårt tillbaka!

Jag hade tänkt att jag inte skulle lägga upp bilder på min blogg men jag måste verkligen bara dela med mig av världens mest underbara människa som någonsin har gått på denna jorden men som nu är den vackraste ängeln på himlen! En saknad efter denna personen kommer alltid att finnas! En djup sorg som aldrig går över men som man kan lära sig att hantera.

Jag vet inte hur jag har tagit mig igenom de snart 3,5 åren utan denna människa i mitt liv.

// Emma

Låt inte smärtan styra över er utan styr över smärtan och hitta ett sett att leva med den jämsides.

Fyrkant Emma Fyrkant!

Allas liv består av upp- och ner gångar, toppar och dalar. För min del är dalarna väldigt djupa och det gör topparna väldigt höga. Ibland känns det som dalen är ett bottenlöst hål som jag aldrig kommer komma upp från. Gång efter gång lyckas jag överträffa mig själv och ta mig upp ur dalen/hålet för att få en nypa luft och ny kraft sen tar jag åter igen ett djupdyk ner. Djupdyken blir fler men i perioder mår jag bättre än vad jag har gjort på flera år. Men denna dalen är djupare än vanligt och jag ser bara svart. Jag trodde inte att personen skulle lämna mig på det sättet som han gjorde. Egentligen har han inte lämnat mig utan han har bara hittat en annan och jag lät honom. Det var egentligen mitt egna fel för jag ville inte visa vad jag kände för honom. Om jag tänker efter ville jag inte ha honom men nu när han är med en annan vill jag bara vara med honom och ha honom för mig själv. Vill inte att han ska lämna mig. Inte igen!

Som vanligt när jag tänker kommer trycket! Trekant, fyrkant inget hjälper längre. Bara vänta ut det, stå ut som med allt annat jag lever med.

Jag känner verkligen av pressen från alla håll just nu. Saker som jag måste hinna med, personer som lämnar min sida, förväntningar att leva upp till och sen vill jag också hinna med att leva. Leva är något jag gör väldigt sällan, de gånger jag verkligen lever är de gånger jag är med Marlene.

Marlene är min fristad och hon kommer att få stå ut med mig i många år!

// Emma

Lev i nuet och låt inte det bakomvarande påverka dig!

Fingerkännaren

Ett tag sen man skrev igen. Har mina perioder då jag inte alls känner för att skriva. Jag har egentligen saker att skriva om men jag vet inte hur jag ska skriva det, hur jag ska formulera det eller om jag ens ska skriva det i huvud taget.
Allting blev bara så tomt nu. Alex har en flickvän, han är inte min längre. Det är kört jag kan inte få honom om jag vill ha honom. Hjärtat pumpar i 190 uppe i halsen, paniken är nära för en sak som jag inte ens visste om jag vill ha eller inte. Kluven över en kille som jag inte har vetat om jag vill vara vän med, tillsammans med eller vad. Jag träffade honom första gången den 22 september 2007 på Liseberg och det var något som förr på plats på en gång. Han har kämpat som en gnu för vårat förhållande och jag bara sket i honom för att jag var rädd att förlora honom. Vi har haft många bråk igenom åren. Men ändå ville jag ha honom, ha honom i mitt liv och min omgivning. Han har inte velat ha kontakt med mig många gånger och det är alltid varit jag som har tagit upp kontakten igen.

Får väl kanske testa att vara i "nuet" som Mattias gav mig ett tips om. Att försöka fly undan tankarna och trycka bort oron, paniken. Att vara i nuet ta hjälp av att känna, känna hur det känns genom att till exempel känna på ens egna finger, lyssna på ljuden runt omkring och bara vara. Koncentrera sig på nuet och inte förr eller framtiden. Fokusera på hur man känner fysiskt nu. (Dumt att känna efter psykiskt för det hjälper väl inte ens mående så jävla mycket).

Hur fan ska jag klara det? Hur ska jag kunna fly tankarna- dygnet behöver fler timmar. Det är inte hållbart att jobba natt, scouter/skolan sen jobba kväll igen.... Det fungerar inte i längden men det är det enda stället då jag verkligen kommer ifrån tankarna (dock inte på demensavdelningen) men oftast. Jag vill bort! Hem till Marlene! Men det går inte Joop är hemma. Jag är fast, en fånge, i mitt egna hem och mina egna tankar.

// Emma

Livet består av alper och dalar, men kallas toppar och svackor! Dax att bli bergsklättrare!

Gumman i Garaget.

Alkohol påverkar mitt liv väldigt mycket och ingen dag är den andra lik. Även om dagarna skiljer sig mycket så finns det likheter, likheterna är bråken. De riktas alltid mot mig. Det är mitt fel ditt och det är mitt fel datt, gör så gör si, gör du inte det händer det osv. osv. Mitt liv är omringat av bråk, lögner och svek. Man kan inte lita på någon av de jag bor med, det är upp till en själv att klara sig. Som Herbert Spencer menar att samhället är som naturen, den starkaste överlever.
Frågan är om jag är stark nog, kommer jag överleva? De flesta dagarna vet jag att jag kommer klara det och vissa dagar är jag helt inne på att jag inte kommer att klara det. Det är väl bara framtiden som kan visa vad som är rätt. Jag vet inte ens om jag hoppas på det ena eller om jag hoppas på det andra.
Ja får ständiga påminnelser om att jag inte är bra nog, stark nog. Påminnelser där jag känner ett extra starkt ansvar inför mitt egna liv, vilket är att ta hand om min mamma.
Det har inte bara hänt en gång att jag har varit orolig för min mamma, jag inte vet var hon är eller att hon inte svarar eller hör av sig när hon är borta. Ja jag är verkligen en mamma till min mamma. Det är inte rätt och det vet jag, men innerst inne är hon mitt lilla barn som inte kan ta hand om sig själv.
Kvällen den 28 januari hade vi gäster då min mamma fyllde år dagen efter. Gästen L är en god vän till familjen men även hon är väldigt glad för alkohol av fel anledningar. L tvingade ut min mamma till krogen här i byn och mamma sa då till sin man att hon skulle vara hemma vid ett på natten då krogen stänger. Jag som hade lagt mig rätt tidigt på kvällen hörde detta och kände paniken komma för jag vet av erfarenhet att mamma kommer aldrig hem när hon säger det då hon har druckit.
Jag somnade om och vaknar igen vid tre och känner direkt att mamma har inte kommit hem! Paniken kom och jag visste att jag har ingen möjlighet att få fatt på henne när hennes man är hemma. Efter många om och men somnade jag igen och vaknade när klockan ringde kl åtta. Jag låg och drog mig i sängen för jag visste att mamma har inte kommit hem och hennes man är fly förbannad och han är inte att leka med när han är arg. Jag smög mig långsamt upp och mötte vreden som kom från honom. Tur att jag skulle till jobbet så att jag slapp utbrottet som skulle komma när mamma kom. Innan jag gick till jobbet gjorde jag ett desperat försök att se om jag hittade mammas mobil vilket jag gjorde. Alltså jag kan inte ringa mamma. Jag visste att hon hade varit med L men hon svarade inte och på jobbet kände jag verkligen paniken ligga över mig.
Frukosten på jobbet kom och jag visste att Joop skulle åka iväg kl nio så jag kunde äntligen börja sökandet efter mamma. Lättnaden kom som en storm över mig när jag hörde min mammas röst, dock fulla röst, men det var ändå hennes röst jag hörde i andra änden av linjen. Hon var hemma och välbehållen. Jobbet gick fort och jag kom hem beredd att skälla ut min mamma men när jag såg henne kunde jag inte. All oro som jag hade burit släppte och jag blev lättad. Jag frågade var mamma hade blivit av och varför hon var dum nog till att gå ut när hon vet hur Joop är. Jag fick svaret att hon ångrade och att hon var tvungen till att sluta ge med sig när folk tjatar på henne att följa med ut. Hon vet lika väl som jag att hon inte kommer hem i tid. Min mamma hade varit på krogen tills ett men sedan gått till min pappa som fyllde 50 den 28 januari (alltså samma dag som mamma "försvann") hon var där tills fyra på morgonen och när hon skulle gå hem vågade hon inte för att hon visste att Joop skulle bli arg. Hon letade efter en möjlighet, L hade gått hem och somnat och min mamma hade ingen mobil. Nödlösningen blev att hon tog garage nycklarna och la sig i bilen i garaget. Efter att hon hade lagt sig kom hon på att hon inte kan öppna porten inne från så hon kom inte ut igen. När Joop kom och skulle iväg hittade han mamma i garaget. Mamma sa att hon hade tappat nycklarna och inte kunde komma hem. Hon fick Joops nycklar och gick hem. Ringde till Joop och "ljög" om att nycklarna låg på köksbordet.
Joop var sur den dagen och hade anledning till det. Dock har egentligen min mamma rätt till att gå ut om hon vill.

Jävla tur att Joop inte kan tänka. Han har sprungit runt i lägenheten och på köksbordet låg där inga nycklar. Dessutom hade hon ju faktiskt låst dörren när hon hade gått dagen innan.
Välkommen till mitt liv, hoppas ni slipper det.

// Emma

En vardag kan se ut på många sett och alla har sina problem men se upp, klaga inte det finns personer som har det värre.