Tre år sedan

Jag sitter på jobbet som vanligt. Är ensam då det är möte för ordinarie personalen.

I tisdags var jag hos Mattias vi pratde lite om händelsen på jobbet och jämförde med hur jag hade reagerat för tre år sedan. Ska sanningen fram hade jag inte reagerat fö tre år sedan, jag hade ryckt på axlarna, om ens det. För tre år sedan befann jag mig i ett svårt hål som jag aldrig trodde jag skulle komma upp ur. Idag reagerar jag starkt över vissa saker och säger till när jag tycker det inte känns rätt. Men till saken hör att det är inte lättare nu som alla tror. Det är stundtals värre nu än innan.
Visst jag mår bättre på många vis men just nu är allt bara för mycket! Skola jobb, jobb, jobb, jobb, pojkvän, vänner, jobb och jobb. Det är the never ending story! Jag orkar helt enkelt inte mer. Jag är slut!

// Emma

Hur ska jag göra när jag verkligen inte orkar mer?!