Trött

Så trött på att må dåligt just nu, är så trött på att mamma dricker och att hon har börjat smyga med det. En sak som är säker att jag märker direkt när mamma har druckit eller när hon är bakfull. Är så trött på att må dåligt så vill inte ens stiga upp om dagarna, inte minst nu när det börjar bli höst, kallt och mörkt.

Vet inte längre om jag vill ha hjälp eller om jag inte vill ha det, ska jag sluta eller inte. Orkar jag ta mig dit, orkar jag prata, ingen aning om jag ska vara ärlig. Kommer ändå aldrig må bättre så vad spelar det för roll.

Att orken bara kan försvinna på detta sätt är helt otroligt, för någon dag sedan mådde jag ändå ok eller gjorde jag? Det kanske bara var som att jag stängt av, inte ville eller orkade mer? Hur f*n ska jag orka? Hur är det meningen att jag ska ta mig igenom dagarna som ändå är så plågsamma att jag inte ens vill ta mig genom dem.

Det sägs att sömnen är viktig för att må men jag då? Jag vill inte ens sova, vill inte drömma, vill inte se allt fler gånger, vill att det ska vara slut. Vägrar sova, vill inte!

// Emma

Sömn är läkande men för mig, för mig är det bara en upprepning...

PS. Grattis bror min på din 35års dag! DS.