Så svart!

Allt fortsätter vara svart. Jag hankar mig fram om dagarna och tycler allt är som att bestiga ett berg. Att bara ta mig upp är en kamp.

Jag har läkarbesök på tisdag och psykologen är intryckt på tiden efter läkaren, tiderna är egentligen samtidigt så när jag är klar hos läkaren är det direkt psykologen. Jag är sjukt nervös över läkartiden. Hatar att träffa läkare och läkaren påminner även om mammas man som gör allt svårare. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Vad som ska tas upp. Kommer vi komma fram till något om ECT? Jag har dessutom inte berättat för Alex om ECT för jag vet inte ens vad jag ska säga. Tror inte ens han vet hur jag mår på riktigt. Jag har inte vetat hur jag ska säga eller skriva.

// Emma

Ibland vet man inte hur livet blir

I'm back

Oj vad det var längesedan jag skrev här. Ska försöka att börja skriva igen. Inte för er skull utan för min egen. Inga krav, bara skriva. Vad händer i mitt liv då? Ja... just nu känns det som allt händer men står egentligen rätt stilla. Jag har fått en ny diagnos, bipolär typ 2. Känns rätt bra då jag har känt igen mig i den länge. Efter den diagnosen kom verkar det som de har börjat förstå hur illa depressionerna är. Det som är skrämmande är att de inte riktigt kan medicinera ordentligt och nu föreslagit ECT. Jag har inte hört ett skvatt positivt gällande detta mer än det min ssk har berättat. Har dock varit med på några ECT behandlingar och det ser inte särskilt farligt ut. Jag känner mig desperat över något som kan hjälpa. Bara något. I alla fall så att jag kan få en liten paus från ångesten som äter upp mig.

Jag har lämnat mitt jobb som Biträdande föreståndare då mammas man var där för ofta och jag inte trivdes där längre. Jobbar nu natt på ett annat behandlingshem för ungdomar, har jobbat där drygt ett år nu.

Och, jag och Alex har köpt ett hus. Det är kul att äga ett hus men rädslan finns där om mammas man hittar mig. Vad gör jag då?! Går ju inte längre att bara flytta... Känns otryggt så fort Alex är borta på kvällen. Som om jag är övervakad. Att någon kollar. Fattar ju själv att så inte är fallet men känslan är gnagande.

// Emma

Ännu en gång har jag bevisat att jag kan.