Jag har inga ord kvar, de är som bortblåsta. Mitt ordförråd existerar inte längre utan har förtvinat tillsammans med mig själv. Jag låter mig själv sjunka in i djupet där allt är svart. Jag hittar inte längre ljuset av grottan jag är i. Känns nästan som om jag är redo att ge upp, försvinna och inte komma tillbaka. Bryta löftena som jag gett både mig själv, Mattias, Kerstin och några andra. Men detta går verkligen inte, kan inte leva såhär!
// Emma
Om jag inte hade varit så envis hade jag inte mått såhär...
Livet det är svårt
SvaraRaderaOfta det kännes kallt och hårt
Ingen ser en för den man är
Kännes som att man går isär
Orden man får fram
finner ingen mottagares namn
ens själ som förtvinar
ens hjärta på kärlek det sinar
ens sinne kännes tokigt
inget är längre roligt
var kan man finna en hand
var kan man knyta nya band
var kan man finna tröst
var kan man finna en ny röst
var kan man hitta sig kärlek
Var kan man finna skydd från livets lek
Något jag kom på och skrev nu. Livet är obönhörligt svårt och tungt men försök håll fast. jag finnes på terapisidan om du behöver snacka.Micke
tearsofsorrow här
SvaraRaderaJag vet inte om du vill ha en vän eller stöd?
Finns här även fast du inte tror det <3
SvaraRadera