Förkyld

Sitter här med rinnande näsa, sprängande huvudvärk och ont i halsen. Sitter och tänker på hur konstigt att det egentligen är mer accepterad att vara fysiskt sjuk än psykiskt. Det är dessutom mer tabu över att tala om psykisk ohälsa. Tänker ofta det på praktiken om hur man kan bli utdömd av samhället. Att höra personer som jobbar med psykisk ohälsa säga att de kommer nog inte klara sig bra i livet känns lite konstigt. Jag är då så frestad att berätta om min bakgrund, vad jag har varit med om. Man klarar sig bra bara man ger sig fan på att man ska göra det. Jag och flera här ute i världen är levande exempel på att det går. Det är faktiskt möjligt att resa sig upp och fortsätta med livet. Visst alla faller tillbaka, även jag. Jag gör det ofta och känner många gånger för att bara ge upp. Sluta leva. Sluta försöka men varje gång överträffar jag mig själv med att resa mig ännu en gång. Jag har mått dåligt så länge jag kan minnas. Vissa perioder värre än andra. Jag har börjat acceptera att jag kommer ha mina perioder men förhoppningsvis färre och kortare än vad de är nu. // Emma Jag kommer lyckas med min dröm om att bli Socionom. Bara ett år kvar! Kan jag kan Du!