Känslan

Jag hatar denna känslan om att jag inte vill leva. Vet inte var känslan kom från utan den bara kom! Var kom del ifrån? Varför slipper jag inte den? Jag vill inte, orkar inte. Snälla låt mig slippa...

// Emma

Vad hade jag gjort utan mina älskade?

Min possition i livet just nu...

Allt känns verkligen upp och ner som vanlig när jag bloggar. Jag vet inte riktigt vad det är men är iaf ständigt trött och hängig. Är en hel del som händer i mitt liv just nu. Först och främst att jag ständigt har fullt upp. Jobbar, praktiken, scouterna, Alex och Marlene tar upp alla mina 48h på dygnet. Känns som jag har 48h ibland. Praktiken har jag varje vardag och ibland även helger. Inte så lätt att försöka hinna med allt annat då också. Kerstin och Mattias blir lidande ibland. Känns inte jätte bra. Jag är piggare och mår bättre än vad nog har gjort på flera år men samtidigt känner jag hur jag sakta håller på att tappa greppet igen. Ner på botten vill jag verkligen inte igen men känns som jag inte har något annat val. Det är meningen att jag ska trilla dit igen. Jag är så trött på skiten nu så jag vet inte. Vet att jag har sån jävla ångest ibland så att det förstör en hel dag för mig. Ändå kan jag inte få något mot min ångest, har verkligen försökt på alla sätt och vis att försöka göra så att de förstår. Men de förstår inte hur mycket det påverkar mig. Och ångesten känns extra nu när jag har praktik för får jag det på kvällen så kan det göra att jag är helt död dagen efter och är inte bra att vara helt död när man ska sitta i jobbiga samtal dagen efter. Visst praktiken i övrigt går bra men just nu känner jag att jag inte är redo. Inte än. Dessutom har jag fått reda på att en av mina "handledare" är en av Mattias bästa vänner. Det känns verkligen inte bra! Det känns inte bra alls att mitt kommande yrkesliv är så tätt in på mitt privatliv. Tänk så har Mattias berättat något för min handledare? Han kanske inte har brutit sin tystnadsplikt men sagt något om mig hur jobbig jag är eller liknande. Hjälp vad allt känns jobbigt. Kanske skulle valt något annat yrke. Kanske skulle stanna som undersköterska/skötare. Har ju faktiskt blivit erbjuden en fast tjänst. Så varför inte? Vet att jag egentligen inte vill men jag är inte redo. Inte alls! Inte än! Vet inte hur jag ska göra. Mitt huvud bara snurrar. // Emma Jag är så full av känslor av både glädje och sorg. Kan skratta och gråta om vart annat...