Varför?

Jag skulle inte ha sagt att det var för lugnt här hemma. Mamma drack sig redlöst full igår. Fick byta om på henne och bädda ner henne i sängen, igen. Hade ringt henne när jag kom hem och frågat var hon var. 5 minuter senare ringer hennes man på hemtelefonen och jag vägrar svara. Ringer upp mamma och hon frågar vart jag är. Jag svarar att jag är hemma och att jag berättade det för fem minuter sedan.
Hon kommer hem vid nio på kvällen och undrar när jag kom hem. Säger att jag ringde henne när jag kom hem, sen däckar hon i sängen med kläder och allt. Jag tar och hjälper henne att byta om och bäddar ner henne i sängen. Irriterad är jag nu så jag går och lägger mig och läser lite. Är trött så bestämmer mig för att sova. Somnar runt halv elva.
Vaknar vid elva igen av Alexander Rybaks låt Fairytale. Kommer på att det är min mobil som ringer och ser att det är dolt nummer. Stänger av ljudet och tänker på vem det kan vara. Sen ringer det igen, jag gör likadant men det börjar ringa en gång till. Tankarna var att det kanske är han som ringer (önsketänkande) och jag hade fel. Jag svarade och hörde att det var mamma. Hon sa att jag var kidnappad och att hon skulle ringa polisen.
Jag är yrvaken och vrålar att jag är hemma. Mamma är fortfarande helt övertygad om att jag är kidnappad. Fly förbannad flyger jag upp ur sängen och in i mammas rum där hon sitter med stora ögon och kollar på mig och frågar hur jag kom ifrån kidnapparen. Arg som jag nu är säger jag att jag har varit hemma hela tiden och att hon inte bör dricka sig så jävla full att hon inte har koll på vart jag är och att hon alltid blir så full att hon inte kommer ihåg saker.
Tillbaka i sängen ligger jag och vrider och vänder mig, oförmögen att sova. Tankarna flyger rundor i huvudet på mig och jag kände återigen för att ge upp. Jag försöker läsa, tänka på fyrkanter, räkna får, läsa om vetenskap och titta tv. Ingenting fungerar och det resulterar i ännu en sömlös natt då jag vill ha ett par armar om mig som är så trygga så att jag somnar utan problem, vaknar utvilad och jag vet att det väntar ännu en sådan natt.

Undrar om han har börjat igen, tycker inte om hans sätt att vara, jag stelnar och slutar andas för en kram. Hoppas inte!

// Emma

Den som väntar på något gott väntar inte för länge, eller?